Genom Vatten Och Eld

Ett Sorgligt Misstag

Vid ett senare tillfälle besökte Petrus Antiokia. Då vann han många krist nas förtroende genom klokheten som han visade när han hade kontakt med de omvända som inte var judar. Under en tid fortsatte han att handla i överensstämmelse med informationen som hade getts från himlen. Han kunde övervinna sina naturliga fördomar i så pass hög grad att han kunde sitta vid samma bord som de troende som inte var judar. Men sedan kom det vissa judar från Jerusalem, och de höll ceremonilagen högt. Då brast Petrus omdöme, och han förändrade sitt beteende mot dem som hade om-vänts från folken som inte var judar. ”Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri” (Gal. 2:13). De här männen hade varit älskade och respekterade som ledare. När deras svaghet visade sig gjorde det ett mycket pinsamt intryck på de troende som inte hade judisk bakgrund. Församlingen hotades av splittring. Paulus insåg att Petrus felaktiga handlingssätt hade ett nerbrytande inflytande på församlingen. Därför tillrättavisade han Petrus offentligt för att han hade dolt sin verkliga uppfattning på det här sättet. Paulus frågade Petrus inför församlingen: ”Om du som är jude kan leva som hedning och inte som jude, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?” (Gal. 2:14). GVoe 154.1

Petrus insåg att han hade handlat fel. Så långt det var möjligt för honom gjorde han genast allt han kunde för att avhjälpa det onda som han hade åstadkommit. Gud ser slutet redan från början, och han tillät Petrus att avslöja den här svagheten i sin karaktär. På så sätt skulle den prövade aposteln förstå att han inte hade någonting i sig själv som han kunde skryta med. Även de allra bästa människor kommer att göra misstag om de lämnas åt sig själva. Gud såg också att i framtiden skulle några bli så vilseledda att de skulle hävda att Petrus och hans påstådda efterträdare ägde de sär-skilda rättigheter som endast tillhör Gud. För framtiden skulle berättelsen om apostelns svaghet bli ett bevis på att han inte var ofelbar och visa att han inte stod högre än de andra apostlarna på något sätt. GVoe 154.2

Berättelsen om det här avsteget från de rätta principerna är en allvarlig varning för dem som har förtroendeposter inom arbetet för Gud. De får inte rucka på sin integritet, utan de måste hålla fast vid principer utan att låta sig rubbas. Ju större ansvar en person får och ju större hans möjlighet är att bestämma och styra, desto större skada kommer han att åstadkomma om han inte följer Guds väg noggrant. Han måste arbeta i överensstämmelse med besluten som har fattats av de troendes församling i gemensamt, allmänt rådsmöte. GVoe 155.1

Petrus hade begått misstag många gånger. Han hade fallit och blivit upprättad. Han hade arbetat under många år. Han var mycket nära bekant med Kristus. Han kände väl till Frälsarens rättframma sätt att tillämpa rätt principer. Var det då inte underligt att han handlade som han gjorde? Han hade fått så mycket undervisning. Han hade utvecklat en mängd gåvor och fått ett stort inflytande genom att förkunna och undervisa om evangeliet. Varför skulle han då förställa sig och slingra sig undan evangeliets principer på grund av att han var rädd för människor eller för att han ville bli uppskattad? Är det inte underligt att han skulle vackla och inte hålla fast vid det rätta? Må Gud ge alla människor insikt om deras hjälplöshet, deras oförmåga att styra sin egen farkost rakt och tryggt in i hamnen! GVoe 155.2

I sin verksamhet var Paulus ofta tvungen att stå ensam. Han hade fått särskild undervisning från Gud, och han vågade aldrig göra några eftergifter när det handlade om principer. Ibland var bördan tung, men Paulus höll fast vid det rätta. Han insåg att församlingen aldrig någonsin fick styras av mänsklig makt. Människors traditioner och regler får inte ersätta den uppenbarade sanningen. Människors fördomar eller önskningar får aldrig hindra att evangeliet går framåt, oberoende av vilken ställning personerna än må ha inom församlingen. GVoe 155.3

Paulus hade helgat sig själv och alla sina förmågor åt arbetet för Gud. Han hade fått ta emot evangeliets sanningar direkt från himlen. Under hela sin verksamhet bevarade han en levande förbindelse med de himmelska kraftkällorna. Gud hade undervisat honom om att man inte skulle lägga onödiga bördor på de kristna som inte var judar. Så när troende som höll fast vid judendomens seder tog upp frågan om omskärelse i församlingen i Antiokia visste Paulus vad Guds Ande ansåg om en sådan undervisning. Därför intog han en fast ståndpunkt som han inte vek från. Resultatet blev att församlingarna befriades från judiska riter och ceremonier. GVoe 155.4

Bortsett från att Paulus personligen hade fått undervisning av Gud hade han inte några traditionella idéer om enskilt ansvar. Han vände sig till Gud för att få direkt ledning. Men samtidigt var han alltid beredd att erkänna den auktoritet som de troende i grupp hade fått när de var förenade i församlingsgemenskap. Han kände att han behövde få råd. När det dök upp viktiga frågor var han glad över att kunna lägga fram dessa inför församlingen och att få be till Gud tillsammans med sina trosfränder för att få visdom att fatta rätta beslut. Även ”profeternas andar”, förklarade han, ”underordnar sig profeterna, för Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom i alla de heligas församlingar” (1 Kor. 14:32-34). Precis som Petrus lärde han att alla som hade förenats i församlingsgemenskap skulle underordna sig varandra (1 Pet. 5:5). GVoe 155.5