Genom Vatten Och Eld

Paulus Blir Stenad

Paulus och Barnabas arbete i Lystra avbröts plötsligt av några onda människor. ”Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar” (Apg. 14:19). GVoe 143.2

De hade fått reda på att apostlarnas arbete bland lykaonierna hade varit framgångsrikt. Därför hade de beslutat sig för att följa efter apostlarna och förfölja dem. När de här judarna kom fram till Lystra lyckades de snart få folket att smittas av samma hätska anda som behärskade deras egna sinnen. Genom att förvränga och förtala apostlarna lyckades de påverka människorna. Nyss hade de betraktat Paulus och Barnabas som gudomliga väsen. Nu var de övertygade om att apostlarna i själva verket var värre än mördare och förtjänade att bli dödade. GVoe 143.3

När folket i Lystra inte hade fått förmånen att få offra till apostlarna hade de blivit besvikna. Det förberedde dem för att vända sig mot Paulus och Barnabas med en iver som nästan var lika stor som entusiasmen de hade känt när de hade hyllat dem som gudar. Människorna hade blivit uppeggade av judarna, och nu planerade de att angripa apostlarna med våld. Judarna sa till dem att de inte skulle tillåta Paulus att tala. De påstod att om de lät honom göra det skulle han förhäxa folket. GVoe 143.4

Evangeliets fiender förverkligade snart sina mordiska anslag. När befolkningen i Lystra gav efter för det ondas inflytande kom de att behärskas av ett sataniskt raseri. De grep Paulus och stenade honom utan att visa |184 någon nåd. Aposteln trodde att slutet hade kommit för honom. Stefanus martyrdöd och den grymma rollen som han själv hade spelat vid det tillfället fyllde hans tankar. Täckt av sår och flämtande av smärta föll han ner på marken, och den rasande folkmassan ”släpade ut honom ur staden i tron att han var död” (Apg. 14:19). GVoe 143.5

Den lilla gruppen människor i Lystra som hade blivit omvända till tron på Jesus genom Paulus och Barnabas verksamhet förblev lojala och trogna i denna mörka och prövande stund. Den här okritiska och grymma förföljelsen från deras fienders sida bidrog bara till att bekräfta tron hos dessa hängivna medtroende. Trots faran och hånet visade de nu sin lojalitet när de sorgsna samlades omkring aposteln som de trodde var död. GVoe 144.1

Men mitt i deras klagan och sorg blev de mycket överraskade. Plötsligt lyfte Paulus på huvudet och reste sig upp medan han lovade Gud. De troende såg det som ett under utfört av Guds kraft när Guds tjänare plötsligt blev botad på ett så oväntat sätt. De såg det som om Himlen satte sitt sigill på deras omvändelse. De kände en glädje som inte kan beskrivas, och de lovprisade Gud med förnyad tro. GVoe 144.2

Bland dem som hade blivit omvända i Lystra fanns det en person som senare skulle bli en framstående förkunnare för Kristus. Han hade varit ögonvittne till Paulus lidande. Senare skulle han dela apostlarnas prövningar och glädjeämnen i pionjärarbetet på detta svåra fält. Det var en ung man som hette Timoteus. När Paulus släpades ut ur staden fanns den här unge mannen med bland dem som samlades omkring hans till synes livlösa kropp. Han såg hur Paulus reste sig upp. Han var sargad och täckt med blod, men han lovprisade ändå Gud på grund av att han hade tillåtits att lida för Kristus sak. GVoe 144.3

Dagen efter det att Paulus hade blivit stenad avreste apostlarna till Derbe. Där blev deras arbete välsignat, och många människor tog emot Kristus som sin Frälsare. ”De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar” (Apg. 14:21). Men varken Paulus eller Barnabas var nöjd med att börja arbeta på någon ny plats utan att först stärka tron hos de omvända som de hade varit tvungna att lämna ensamma för en tid på platserna där de hade arbetat tidigare. Utan att låta sig skrämmas av faran ”återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron” (Apg. 14:21, 22). Många människor hade tagit emot evangeliets glada budskap, och i och med det hade de utsatt sig för motstånd och förföljelse. Apostlarna försökte nu stärka de här människornas tro för att arbetet som de hade utfört skulle leva vidare. GVoe 144.4

Apostlarna ansåg att det fanns en faktor som var viktig för att de nya troende skulle växa andligt, nämligen att de omslöts av tryggheten som den evangeliska organisationen erbjöd. Därför var de noga med att organisera församlingar på alla platser i Lykaonien och Pisidien där det fanns troende. I varje församling tillsatte de ledare. De införde korrekt ordning och rätt metoder för att utföra allt som hade att göra med de troendes andliga trygghet. GVoe 144.5

Det här stämde överens med den evangeliska planen att alla som trodde på Kristus skulle vara förenade i en enda organisation. Paulus var mycket noga med att följa den här planen under hela sin verksamhet. De som tog emot Kristus som sin Frälsare tack vare hans arbete organiserades i rätt tid till att bli en församling. Det här gjorde han på varje plats. Även när det bara fanns några få troende gjorde han detta. På det sättet fick de kristna lära sig att hjälpa varandra och påminna sig om löftet: ”För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt. 18:20). GVoe 145.1

Och Paulus glömde inte församlingarna som hade upprättats på det här sättet. Omsorgen om dem vilade på hans sinne och blev en allt tyngre börda. Det spelade ingen roll hur liten en grupp var. Den var ändå föremål för hans ständiga och ivriga omsorg. Han vakade milt över de små församlingarna. Han förstod att de behövde särskild omsorg för att deras medlemmar skulle bli fast etablerade i tron. De behövde också få lära sig att arbeta uppriktigt och osjälviskt för att föra evangeliet vidare till människorna som de levde bland. GVoe 145.2