Genom Vatten Och Eld

”Gudarna Har Kommit Ner”

Vid ett tillfälle berättade Paulus för folket om Kristus verk och hur han botade människor som var sjuka och lidande. Bland dem som lyssnade fick han då se en handikappad man som såg på honom intensivt. Mannen tog emot hans ord och trodde på dem. Paulus kände starkt medlidande med den här drabbade mannen. Han såg att ”mannen hade tro så att han kunde bli botad” (Apg. 14:9). Inför denna avgudadyrkande folksamling befallde Paulus den handikappade mannen att han skulle ställa sig upp på sina fötter. Hittills hade mannen bara kunnat sitta, men nu lydde han omedelbart Paulus befallning. För första gången i sitt liv stod han på sina fötter. Kraften kom med denna ansträngning i tro. Han hade varit förlamad, men nu ”hoppade han upp” på sina fötter ”och började gå omkring” (Apg. 14:10). GVoe 141.5

”När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: ’Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!’ ” (Apg. 14:11). Det som hade hänt stämde överens med en av deras traditioner som sa att nu och då besökte gudarna jorden. Barnabas kallade de för Jupiter, gudarnas fader, på grund av hans vördnadsbjudande uppträdande och hans värdiga hållning och mildheten och välviljan som de såg i hans ansikte. De trodde att Paulus var Merkurius eftersom det var han som förde ordet, ivrig, aktiv och vältalig, när han varnade och förmanade. GVoe 142.1

Folket i Lystra ville gärna få visa sin tacksamhet. Därför övertalade de prästen i Jupitertemplet till att hylla apostlarna. Han”förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket” (Apg. 14:13). Paulus och Barnabas hade dragit sig tillbaka för att få vila, och de visste ingenting om dessa förberedelser. Men snart hörde de ljudet av musik och de entusiastiska ropen från en stor skara människor som hade kommit till huset där de bodde. GVoe 142.2

När apostlarna hade tagit reda på varför människorna besökte dem och varför de var så upphetsade ”rev de sönder sina kläder och rusade in bland folket och ropade: ’Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han som gjort himmel, jord och hav och allt som finns i dem. I forna generationer lät han alla hednafolk gå sina egna vägar. Ändå har han lämnat många vittnesbörd om sig själv. Han gör gott, han ger er regn från himlen och skördetider och mättar er med mat och glädje i era hjärtan’ ” (Apg. 14:14-17). GVoe 142.3

Apostlarna förnekade bestämt att de skulle vara gudar, och Paulus försökte rikta människornas uppmärksamhet mot den sanne Guden som är den ende som är värdig att bli ärad och tillbedd. Ändå var det nästan omöjligt att hindra dessa avgudatillbedjare från att bära fram ett offer. De hade varit fullständigt övertygade om att de här männen verkligen var gudar. Deras entusiasm var så stor att de inte ville medge sitt misstag. Berättelsen säger att apostlarna ”lyckades ... med nöd och näppe lugna folket” (Apg. 14:18). GVoe 142.4

Folket i Lystra tänkte att med sina egna ögon hade de ju sett den undergörande kraften som apostlarna hade utövat. De hade sett hur en han dikappad man som aldrig tidigare hade kunnat gå hade blivit botad. Nu kunde han glädja sig över att han hade fullkomlig hälsa och kraft. Det krävdes mycket övertalning från Paulus sida och en detaljerad förklaring om hans eget och Barnabas uppdrag som representanter för himlens Gud och hans Son, den store läkaren. Först då kunde folket bli övertalat till att avstå från sitt syfte. GVoe 143.1