Genom Vatten Och Eld

Kapitel 16—Bortom Palestinas Gränser

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna
kapitel 11:19-26 och kapitel 13:1-3.

När förföljelsen hade drivit bort apostlarna från Jerusalem spreds evangeliet snabbt i områdena som låg utanför Palestinas gränser. Det bildades många små grupper med troende i viktiga städer. Några av Kristus efterföljare ”kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de förkunnade ordet” (Apg. 11:19). Vanligtvis begränsade de sitt arbete till de hebreiska och grekiska judarna. Vid den här tiden fanns det stora kolonier av sådana judar i nästan alla världens städer. GVoe 122.1

Antiokia finns med bland platserna som nämns där evangeliet togs emot med glädje. Vid den här tiden var den staden huvudstad i Syrien. Den intensiva handeln som styrdes från den här tätbefolkade staden förde dit många människor av olika nationaliteter. Dessutom var Antiokia välkänt som en plats som samlade människor som älskade avkoppling och nöjen. De kom dit därför att staden hade ett hälsosamt läge och vackra omgiv ningar. Där fanns det välstånd, kultur och förfining. På apostlarnas tid hade staden blivit en plats för lyx och laster. GVoe 122.2

Evangeliet förkunnades offentligt i Antiokia av ”några från Cypern och Kyrene” som delade med sig av ”evangeliet om Herren Jesus”. ”Herrens hand var med dem”, och deras ivriga arbete gav rik frukt. ”Ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren” (Apg. 11:20, 21). GVoe 122.3

”Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia.” När han kom till sitt nya arbetsfält fick han se arbetet som redan hade utförts där genom Guds nåd. Han blev ”glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta” (Apg. 11:22, 23). GVoe 123.1

Barnabas arbete i Antiokia blev mycket välsignat. Många blev omvända, och detta ökade antalet troende människor som fanns där. När arbetet utvecklades förstod Barnabas att han behövde rätt slags hjälp för att kunna utnyttja alla de tillfällen som Guds försyn skapade. Därför reste han till Tarsus för att söka reda på Paulus. Han hade lämnat Jerusalem för en tid sedan och hade arbetat i ”Syriens och Kilikiens område”. Där hade han förkunnat ”den tro han tidigare ville utrota” (Gal. 1:21, 23). Barnabas lyckades finna Paulus och kunde också övertala honom till att återvända tillsammans med honom för att bli hans medarbetare i arbetet med att förkunna evangeliet. GVoe 123.2

I den folkrika staden Antiokia fann Paulus ett utmärkt arbetsfält. Hans lärdom, vishet och iver utövade ett kraftfullt inflytande på invånarna och besökarna i den här staden som hade en så hög kultur. Han blev verkligen den hjälp som Barnabas behövde. Under ett år arbetade de två apostlarna tillsammans och förkunnade troget evangeliet så att många människor fick en frälsande kunskap om Jesus från Nasaret, världens Frälsare. GVoe 123.3

Det var i Antiokia som Kristus efterföljare först kallades för kristna. De fick det namnet på grund av att Kristus var huvudtemat i deras förkunnelse, deras undervisning och deras samtal. De berättade ständigt om saker som hade hänt under den tid då Jesus vistades på jorden för att utföra sitt uppdrag och hans apostlar hade förmånen att få vara tillsammans med honom personligen. De tröttnade aldrig på att berätta om hans undervisning och hans underverk då han botade människor. Deras läppar darrade och deras ögon fylldes av tårar när de berättade om hans ångest i Getsemane. De beskrev hur han blev förrådd, dömd och avrättad. Och de talade om tålamodet och ödmjukheten som han visade när han uthärdade vanäran och tortyren som han utsattes för av sina fiender. De beskrev den gudomliga barmhärtigheten som visade sig när han bad för dem som förföljde honom. GVoe 123.4

De talade om hans uppståndelse och himmelsfärd och hans arbete i himlen som människors förebedjare och medlare. De var glada när de fick samtala om de här ämnena. Därför fick människorna som inte var troende gärna kalla dem för kristna, eftersom de predikade om Kristus och riktade sina böner till Gud genom honom. GVoe 123.5