Genom Vatten Och Eld

44/340

Oväntat Ingripande

Tillsammans med Josef från Arimatea hade Nikodemus betalat kostnaderna för Jesus begravning. Apostlarna hade varit rädda för att öppet visa att de var Kristus efterföljare, men Nikodemus och Josef hade hjälpt dem utan att låta sig bli skrämda. Hjälpen från dessa rika och hedrade män var mycket nödvändig i denna mörka stund. De männen hade kunnat hjälpa deras döde Mästare. Det skulle ha varit omöjligt för de fattiga lärjungarna att göra samma sak. De här männens förmögenhet och inflytande hade i hög grad skyddat dem från prästernas och rådsherrarnas ondska. GVoe 87.1

Nu försökte ledarna utplåna den unga församlingen, men då steg Ni|105 kodemus fram och försvarade den. Nu var han inte längre försiktig eller frågande. Han uppmuntrade apostlarnas tro och använde sin förmögenhet för att hjälpa till att underhålla församlingen i Jerusalem och för att stödja evangeliets verk. De som tidigare hade visat honom aktning och vördnad hånade honom nu och förföljde honom. Han blev fattig, men han vacklade aldrig i sitt försvar av sin tro. GVoe 87.2

Förföljelsen som drabbade församlingen i Jerusalem ledde till att det evangeliska arbetet fick ännu större kraft. Evangeliet hade haft framgång när det förkunnades där i staden. Det fanns nu risk för att apostlarna skulle dröja kvar där alltför länge utan att tänka på Frälsarens uppdrag att de skulle gå ut till hela världen. De glömde att man får den största kraften till att motstå det onda genom en aggressiv insats. De började tro att de inte hade något arbete som var viktigare än att skydda församlingen i Jerusalem från fiendens attacker. I stället för att utbilda nya omvända till att föra evangeliet vidare till dem som inte hade hört det fanns det risk för att de skulle välja fel väg. Den skulle ha lett till att alla skulle nöja sig med det som redan hade blivit utfört. Gud tillät att hans representanter blev förföljda för att de skulle spridas ut över världen där de kunde arbeta för andra. När de troende nu drevs bort från Jerusalem gick de ”från plats till plats och förkunnade evangeliet” (Apg. 8:4). GVoe 87.3

Bland dem som hade fått Frälsarens befallning: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” (Matt.28:19) fanns det många människor som kom från enkla förhållanden. De hade lärt sig att älska sin Herre, och de hade beslutat sig för att följa hans exempel och tjäna andra människor osjäl viskt. De här enkla människorna hade fått ett dyrbart förtroende, precis som apostlarna som hade varit tillsammans med Frälsaren under hans jordiska uppdrag. De skulle förkunna för världen de glada nyheterna om frälsning genom Kristus. GVoe 88.1

När förföljelsen nu skingrade dem var de fyllda av missionsiver när de gick ut. De insåg vilket ansvar de hade för sitt uppdrag. De visste att i sina händer höll de livets bröd för en hungrande värld, och Kristus kärlek tvingade dem till att dela med sig av detta bröd till alla som behövde få det. Gud arbetade genom dem. Vart de än gick blev de sjuka botade och de fattiga fick höra evangeliet. GVoe 88.2

Filippus, en av de sju diakonerna, var en av dem som drevs bort från Je-rusalem. Han ”kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: från många som hade orena andar for dessa ut ... och många lama och halta blev botade. Och det blev stor glädje i den staden” (Apg. 8:5-8). GVoe 88.3

Vid Jakobs brunn hade Jesus talat till den samariska kvinnan, och hans budskap hade burit frukt. När kvinnan hade lyssnat till hans ord hade hon gått till människorna i staden och sagt: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Han kanske är Messias?” Folket följde med henne, lyssnade till Jesus och trodde på honom. Eftersom de längtade efter att få höra mer bad de honom att stanna kvar hos dem. Han blev kvar hos dem i två dagar, och ”många fler kom till tro på grund av hans ord” (Joh. 4:29, 41). GVoe 88.4

När Kristus apostlar drevs ut från Jerusalem fann några av dem en trygg fristad i Samarien. Samarierna välkomnade dessa budbärare som kom med evangeliet. De judiska kristna samlade en värdefull skörd bland dessa människor som en gång hade varit deras bittraste fiender. GVoe 88.5

Filippus arbete i Samarien blev mycket framgångsrikt. Det uppmuntrade honom, och han sände ett meddelande till Jerusalem om att han behövde hjälp. Nu hade apostlarna en klarare förståelse av vad Jesus ord betydde: ”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg. 1:8). GVoe 88.6

Medan Filippus fortfarande var kvar i Samarien sa en himmelsk budbärare till honom: ”Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. ... Filippus reste sig och gick” (Apg. 8:26, 27). Han ifrågasatte inte uppmaningen, och han tvekade inte heller att lyda eftersom han hade lärt sig att följa Guds vilja. GVoe 89.1

”Då kom en etiopisk hovman som var eunuck och ansvarig för hela skatt-kammaren hos den etiopiska drottningen Kandake. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja” (Apg. 8:27, 28). Den här etiopiern var en man som hade en hög ställning och stort inflytande. Gud såg att om han blev omvänd skulle han föra vidare undervisningen som han fick ta emot så att andra fick höra den. Han skulle utöva ett starkt inflytande till förmån för evangeliet. Guds änglar följde den här mannen som sökte efter sanningen. Han drogs till Frälsaren. Genom den helige Andes medverkan satte Gud honom i förbindelse med en person som kunde undervisa honom om evangeliet. GVoe 89.2