Genom Vatten Och Eld
Goda Resultat
De goda resultaten som man omedelbart fick visade att den här åtgärden var inspirerad av Gud. ”Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron” (Apg. 6:7). Att de troendes antal växte berodde både på att apostlarna fick större frihet och på ivern och kraften som visade sig i de sju diakonernas arbete. De hade blivit avskilda för den särskilda uppgiften att ta hand om de fattigas behov. Men det utestängde dem inte från att undervisa om evangeliet. Tvärtom var de fullt kvalificerade för att undervisa andra, och de gick in i arbetet med stort allvar och fick stor framgång. GVoe 74.1
Den tidiga församlingen hade fått ansvar för ett arbete som ständigt skulle växa. På plats efter plats skulle de upprätta centrum som spred ljus och välsignelse överallt där det fanns ärliga människor som var villiga att ägna sig åt Kristus tjänst. Förkunnandet av evangeliet skulle sträckas ut så att det omfattade hela världen. Korsets budbärare kunde inte hoppas på att kunna fullfölja sitt betydelsefulla uppdrag om de inte förblev förenade i kristen enhet. På det sättet visade de omvärlden att de var ett med Kristus i Gud. Hade inte deras gudomlige Ledare bett till Fadern: ”Bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett”? Och hade han inte förklarat om sina efterföljare: ”Världen har hatat dem, för de tillhör inte världen”? Hade han inte vädjat till Fadern att de skulle vara ”fullkomligt förenade till ett”? ”Då ska världen tro att du har sänt mig” (Joh. 17:11, 14, 23, 21). Deras andliga liv och kraft var beroende av att de hade en nära förbindelse med Kristus som hade gett dem uppdraget att förkunna evangeliet. GVoe 74.2
Apostlarna måste vara förenade med Kristus. Endast då kunde de hoppas på att få ha den helige Andes kraft och få samarbeta med himlens änglar. Med hjälp av dessa gudomliga makter kunde de visa en enad front inför världen. Då kunde de också segra i striden som de var tvungna att utkämpa mot mörkrets makter utan avbrott. När de fortsatte att arbeta i enighet skulle himmelska budbärare gå framför dem och öppna vägarna. Människors sinnen skulle bli förberedda för att ta emot evangeliet. Många skulle vinnas för Kristus. Så länge de förblev enade skulle församlingen gå framåt ”skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en här under fanor” (Höga Visan 6:9). Ingenting skulle kunna motstå hennes växande framgång. Församlingen skulle gå vidare från seger till seger. På ett härligt sätt skulle den utföra sitt gudomliga uppdrag - att förkunna evangeliet för världen. GVoe 74.3
Organisationen som fanns i församlingen i Jerusalem skulle fungera som en modell för hur församlingarna skulle vara organiserade på alla andra platser där evangeliets budbärare skulle vinna människor för budskapet. De som hade fått ansvaret för att leda församlingen skulle inte vara herrar över Guds arvedel utan kloka herdar som skulle vara ” föredömen för hjorden” (1 Pet. 5:3). Diakonerna skulle vara män ”som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet” (Apg. 6:3). De männen skulle stå enade på det rättas sida och hålla fast vid det med beslutsamhet. På så sätt skulle de utöva ett sammanhållande inflytande över hela församlingen. GVoe 75.1
Längre fram i den tidiga församlingens historia hade många grupper av troende organiserats till församlingar på olika platser i världen. Då utvecklades församlingens organisation ännu mer så att man skulle kunna bevara ordningen och fortsätta att agera gemensamt. Varje medlem uppmanades att sköta sin egen uppgift bra. Var och en skulle på ett klokt sätt utnyttja förmågorna som han hade fått. Den helige Ande utrustade några med särskilda gåvor. Han hade ”för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål” (1 Kor. 12:28). Men alla dessa olika grupper skulle arbeta i samförstånd. GVoe 75.2