Genom Vatten Och Eld

Kom Ihåg Jesus Ord

Efter det att Petrus hade förnekat Kristus hade han fått tillbaka sin ställning som apostel. Ända sedan dess hade han inte ryggat tillbaka för några faror. Han hade visat ett ädelt mod när han förkunnade Frälsaren som hade korsfästs, uppstått och farit upp till himlen. I sin fängelsecell påminde han sig orden som Jesus hade sagt till honom: ”Jag säger dig sanningen: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill” (Joh. 21:18). Med de orden talade Jesus om för aposteln på vilket sätt han skulle dö, och han förutsade till och med att hans händer skulle sträckas ut på korset. GVoe 401.4

Eftersom Petrus var jude och utlänning blev han dömd till att bli piskad och korsfäst. När han anade vilken fruktansvärd död som han skulle drabbas av kom han ihåg vilken stor synd han hade begått när han förnekade Jesus i hans svåraste stund. En gång hade han varit mycket ovillig att ta upp sitt kors. Nu kände han bara att det var en glädje att han fick offra sitt liv för evangeliet. Han tänkte på att han hade förnekat sin Herre. Då tyckte han att det skulle vara en för stor ära för honom att få dö på samma sätt som hans Mästare hade dött. Petrus hade uppriktigt ångrat sin synd, och Kristus hade förlåtit honom. Det kan man se av att han hade gett Petrus ett så högt uppdrag, nämligen att ge föda åt hjordens får och lamm. Men Petrus kunde aldrig förlåta sig själv. Inte ens tanken på den sista scenens förskräckliga smärtor kunde mildra bitterheten i hans sorg och ånger. Som en sista förmån bad han sina bödlar om att de skulle spika fast honom på korset med huvudet neråt. Bönen beviljades, och på det sättet dog den store aposteln Petrus. GVoe 401.5