Genom Vatten Och Eld

Övertygande Bevis

Aposteln kände väl till Guds avsikter med människorna. Under Jesus liv på jorden hade han sett och hört mycket som gällde Guds rike. ”Det var inga utstuderade myter vi följde”, påminner han de kristna om, ”när vi förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst för er, utan vi var ögonvittnen till hans majestät. Han fick ära och härlighet från Gud Fadern när rösten kom till honom från den majestätiska Härligheten: ’Han är min Son, min Älskade. I honom har jag min glädje.’ Den rösten hörde vi själva från himlen när vi var med honom på det heliga berget” (2 Pet. 1:16-18). GVoe 399.5

Det här var mycket övertygande bevis om att de troendes hopp var tryggt. Men det fanns ett bevis som var ännu mer övertygande. Det var profetians vittnesbörd. Genom det kan allas tro bli bekräftad och säkert förankrad. ”Så mycket fastare står nu”, förklarade Petrus, ”det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud” (2 Pet. 1:19-21). GVoe 399.6

Aposteln lyfter fram det fasta profetiska ordet som en säker ledstjärna under svåra tider. Samtidigt varnade han ändå allvarligt församlingen för de falska profetiornas fackla som skulle bäras av falska lärare. Han sa att ”bland er kommer [det] att finnas falska lärare som smyger in förödande irrläror. De ska förneka den Herre som har friköpt dem och dra plötsligt fördärv över sig” (2 Pet. 2:1). De här falska lärarna skulle uppstå inom församlingen, och många skulle anse att de var pålitliga. Aposteln jämförde dem med ”källor utan vatten och moln jagade av stormvinden. Det djupa mörkret väntar dem” (2 Pet. 2:17). ”Då blir slutet värre för dem än början. Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem” (2 Pet. 2:20, 21). GVoe 400.1

Petrus såg ner genom århundradena till tidens slut, och han blev inspirerad av Gud till att beskriva tillståndet i världen strax före Kristus andra ankomst. ”Framför allt ska ni veta”, förklarade han, ”att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: ’Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början’ ” (2 Pet. 3:3, 4). Men ”när folk säger: ’Fred och trygghet’, då drabbar undergången dem” (1 Tess. 5:3). Men alla skulle inte bli fångade i fiendens snaror. När alltings slut närmade sig skulle det finnas trogna människor som förstod tidens tecken. Många troende människor skulle förneka sin tro genom gärningarna som de utförde. Men samtidigt skulle det ändå finnas kvar några som skulle vara trogna ända till slutet. GVoe 400.2