Genom Vatten Och Eld

289/340

Full Trosvisshet

Det finns människor som försöker att gå uppför den kristna utvecklingens stege, men medan de går uppåt börjar de lita på mänsklig kraft och förmåga. De förlorar Jesus ur sikte, han som är deras tros ”upphovsman och fullkomnare” (Heb. 12:2). Resultatet blir att de misslyckas. De förlorar allt som de har vunnit. Situationen är mycket sorglig för dem som har tröttnat på vägen uppåt och låtit själens fiende ta ifrån dem de kristna karaktärsegenskaper som har utvecklats i deras sinne och liv. ”Men den som saknar detta”, förklarar aposteln, ”är närsynt och blind och har glömt att han blev renad från sina tidigare synder” (2 Pet. 1:9). GVoe 398.3

Aposteln Petrus hade många års erfarenhet av det som tillhör Gud. Hans tro på Guds kraft att frälsa hade ökat under åren som gått. Till slut hade han tydligt bevisat att det inte fanns någon möjlighet för en troende att gå under om han i tro går uppåt, steg för steg, på helgelsens trappa som når ända till himlens portar. GVoe 399.1

Under många år hade Petrus uppmanat de troende att det var nödvändigt att de hela tiden växte i nåden och i kunskap om sanningen. Nu visste han att snart måste han dö som martyr för sin tro. Därför riktade han ännu en gång deras uppmärksamhet på de dyrbara förmånerna som finns tillgängliga för varje troende människa. I full trosvisshet förmanar han sina bröder till att vara uthålliga i sitt kristna liv. GVoe 399.2

”Var därför desto ivrigare, bröder”, vädjar han, ”att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla, för ni får en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike” (2 Pet. 1:10, 11). Dyrbara tillförsikt! Den troendes framtidsutsikter är lysande när han går vidare i tro mot den kristna mognadens höjder. GVoe 399.3

”Därför tänker jag ständigt”, fortsätter aposteln, ”påminna er om det ta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. Jag ser det som min plikt att väcka er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält, för jag vet att jag snart ska lägga av mig mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång alltid ska minnas detta” (2 Pet. 1:12-15). GVoe 399.4