Genom Vatten Och Eld

Kapitel 49— Paulus Sista Brev

Kapitlet bygger på Andra Timoteusbrevet.

Från kejsarens domstol återvände Paulus till sin fängelsecell. Han insåg att han bara hade vunnit ett kortare uppskov. Han visste att hans fiender inte skulle ge sig någon ro förrän de hade röjt honom ur vägen. Men han visste också att evangeliet hade vunnit seger för en tid. Han visste att han hade förkunnat en korsfäst och uppstånden Frälsare för en stor folkskara som hade lyssnat till honom. Det var en seger i sig själv. Den dagen hade han startat något som skulle växa och bli starkt. Det var ett verk som Nero och alla andra Kristus fiender aldrig skulle kunna hindra eller krossa. GVoe 372.1

I sin dystra fängelsecell satt Paulus dag efter dag, och han var fullt medveten om att det bara behövdes ett ord eller en vink från Nero för att bödlarna skulle komma och göra slut på hans liv. Då tänkte han på Timoteus och beslöt att sända efter honom. Han hade gett Timoteus ansvar för att ta hand om församlingen i Efesos. Därför hade Timoteus stannat kvar där när Paulus gjorde sin sista resa till Rom. Paulus och Timoteus var förenade med varandra av en tillgivenhet som var ovanligt djup och stark. Ända sedan 499| Timoteus hade blivit omvänd hade han arbetat tillsammans med Paulus och delat hans lidanden. Vänskapen mellan dessa två hade växt sig starkare, djupare och blivit allt mer helgad. För den gamle och utslitne aposteln hade Timoteus till slut blivit allt det som en son kunde bli för en älskad och hedrad far. Därför var det inte underligt att Paulus, som var ensam och isolerad, längtade efter att få träffa honom. GVoe 372.2

Även när förhållandena var som bäst skulle det gå flera månader innan Timoteus kunde hinna till Rom från Mindre Asien. Paulus visste att hans eget liv var osäkert. Han var rädd för att Timoteus skulle komma för sent för att få träffa honom. Han hade viktiga råd och instruktioner att ge den unge mannen som hade fått en så ansvarsfull uppgift. Därför uppmanade han honom att komma utan att dröja. Samtidigt skrev han sitt sista vittnesbörd till honom. Paulus skulle kanske inte leva så länge att han fick möjlighet att tala med Timoteus personligen. Hans tankar var fyllda av en kärleksfull ängslan för hans son i evangeliet och för församlingen som Timoteus tog hand om. Därför försökte han visa för Timoteus hur viktigt det var att han var trogen när han skötte sin heliga uppgift. GVoe 373.1

Paulus började sitt brev med hälsningen: ” Från Paulus ... Till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre. Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner” (2 Tim. 1:1-3). GVoe 373.2