Genom Vatten Och Eld

En Högre Domstol

Aldrig tidigare hade Nero hört sanningen framställas så som den framställdes vid det här tillfället. Aldrig tidigare hade han fått se sitt eget livs fruk-tansvärda brottslighet så tydligt. Himlens ljus trängde in i hans själ. Han darrade av skräck när han tänkte på att han, världens störste härskare, till slut skulle ställas inför en högre domstol och få en rättvis dom uttalad över sina handlingar. Han fylldes av fruktan för apostelns Gud. Han vågade inte uttala någon dom över Paulus, eftersom ingen av anklagelserna mot honom hade kunnat bevisas. Under en tid dämpades hans blodtörstiga anda av en känsla av fruktan. GVoe 370.6

För en kort stund öppnades himlens portar för den ogudaktige och förhärdade Nero. Han önskade att få himlens frid och renhet. I det här ögonblicket nådde nådens inbjudan också honom. Men tanken på att få förlåtelse var bara välkommen under ett kort ögonblick. Sedan befallde han att Paulus skulle föras tillbaka till sin fängelsecell. När dörren till fängelsecellen stängdes bakom Guds budbärare stängdes också omvändelsens dörr för evigt för den romerske kejsaren. Ingen himmelsk ljusstråle skulle någonsin mer tränga igenom mörkret som slöt sig omkring honom. Snart skulle han drabbas av Guds vedergällande dom. GVoe 371.1

En kort tid senare gav sig Nero iväg på sin ökända expedition till Grekland. Här vanärade han sig själv och sitt kejsardöme genom sin förned rande nöjeslystnad. Han återvände till Rom med stor prakt, och där omgav han sig med hovfolk som ägnade sig åt motbjudande omåttlighet och omoral. Mitt i sitt festande hörde de ljudet från en upprörd folkmassa på gatorna. De sände ut en budbärare för att ta reda på vad som hände. Budbäraren kom tillbaka med de skrämmande nyheterna att Galba snabbt marscherade mot Rom i spetsen för en armé. I staden hade det redan brutit ut ett uppror. Gatorna var fyllda av en uppretad folkmassa som hotade att döda kejsaren och alla hans försvarare, och nu var den snabbt på väg till palatset. GVoe 371.2

I den här farliga stunden hade inte Nero, som den trogne Paulus, en mäktig och nådig Gud som han kunde förlita sig på. Han ryggade tillbaka för lidandet och tortyren som pöbeln kanske skulle utsätta honom för. Nu tänkte den usle tyrannen ta sitt eget liv, men hans mod svek honom i det kritiska ögonblicket. Han tappade fullständigt fattningen och gav sig ut på en vanhedrande flykt till ett lantställe några mil därifrån. Men flykten lyckades inte. Hans gömställe upptäcktes snart. När ryttarna som förföljde honom närmade sig befallde han en slav att hjälpa honom och orsakade sig själv ett dödligt sår. Så dog tyrannen Nero, bara trettiotvå år gammal. GVoe 371.3