Genom Vatten Och Eld

Kapitel 47— Fängslad På Nytt

Paulus hade blivit frikänd i Rom, och hans fiender kunde inte undgå att lägga märke till hur han sedan arbetade bland församlingarna. Förföljelsen mot de troende började under Neros regering, och överallt hade den gjort Kristus efterföljare till en förbjuden sekt. Efter någon tid kom Paulus icke-kristna landsmän på ídén att lägga skulden på Paulus för att ha anstiftat branden i Rom. Ingen av dem trodde för ett ögonblick att han var skyldig. Men de visste att om det bara fanns minsta lilla skugga av trovärdighet i en sådan anklagelse så skulle den besegla hans öde. Med deras hjälp arresterades Paulus på nytt, och han fördes snabbt bort till sin sista fångenskap. GVoe 366.1

Under sin andra resa till Rom hade Paulus sällskap av flera av sina tidigare medarbetare. Andra ville väldigt gärna få dela hans öde. Men han vägrade att tillåta dem det, eftersom det skulle utsätta dem för livsfara. Nu var hans framtidsutsikter betydligt mindre gynnsamma än förra gången då han blev fånge. Förföljelsen under Nero hade gjort att antalet troende i Rom hade minskat starkt. Tusentals av Kristus efterföljare hade lidit martyrdöden för sin tro. Många hade lämnat staden. De som var kvar var mycket oroliga och uppskrämda. GVoe 366.2

Så snart Paulus kom till Rom kastades han i en mycket dyster fängelsecell. Där skulle han bli kvar tills hans liv skulle nå sitt slut. Han hade anklagats för att ha anstiftat ett av de mest fruktansvärda och mest moraliskt förkastliga brott som kunde tänkas mot staden och nationen. Därför blev han föraktad av alla. GVoe 366.3

Några få vänner hade deltagit i apostelns mödosamma arbete, men nu började de lämna honom. Några övergav honom helt och hållet. Andra reste till olika församlingar i något uppdrag. Fygelus och Hermogenes var bland de första som lämnade Rom. Sedan övergav Demas den förföljde aposteln. Han hade blivit skrämd av de växande svårigheterna och farorna. Paulus sände Crescens till församlingarna i Galatien, Titus till Dalmatien, Tychikus till Efesos. När han skriver till Timoteus om denna upplevelse säger han: ”Lukas är den ende som är kvar hos mig” (2 Tim. 4:11). Aldrig tidigare hade aposteln behövt sina medarbetares närvaro som nu. Hans krafter hade börjat avta på grund av hans ålder och tidigare hårda arbete och alla svårigheter som han hade gått igenom. Nu satt han inspärrad i en mörk och fuktig fängelsecell i ett romerskt fängelse. Hjälpen som han kunde få av Lukas, hans älskade elev och trogne vän, tröstade honom mycket. Med hans hjälp kunde han meddela sig med sina bröder och med världen utanför. GVoe 367.1