Genom Vatten Och Eld

Hånad

Till sist anlände ressällskapet till Forum Appii, ungefär 65 kilometer från Rom. Medan de banade sig väg genom människomassorna som trängdes på den här stora genomfartsleden var den gamle gråhårige mannen kedjad vid en grupp kriminella män som såg förhärdade ut. Många tittade hånfullt på honom, och de skämtade rått och hånfullt om hans situation. GVoe 335.1

Plötsligt hörs ett glädjerop och en man springer fram ur folkmassan som passerar förbi. Han kastar sig om fångens hals, kramar honom och gråter av glädje som när en son välkomnar en far som har varit borta länge. Gång på gång upprepas detta skådespel när människor som har fått sin syn skärpt av kärleken inser att fången i kedjor är mannen som hade förkunnat livets Ord för dem i Korint eller Filippi eller Efesos. GVoe 335.2

När de varmhjärtade troende samlades på det här sättet omkring sin trosfader i evangeliet måste hela ressällskapet stanna. Soldaterna var otåliga och ville fortsätta resan, men de hade inte hjärta att avbryta detta lyckliga möte. Även de hade lärt sig att respektera och uppskatta sin fånge. GVoe 335.3

I Paulus slitna ansikte som var fårat av plågor kunde de troende se Kristus avbild. De försäkrade Paulus att de inte hade glömt honom eller slutat att älska honom. De försäkrade att de stod i skuld till honom för det glädjefyllda hoppet som nu inspirerade deras liv och gav dem frid i Gud. I sin kärleksfulla iver skulle de gärna ha burit honom på sina axlar hela vägen om de bara hade fått göra det. GVoe 335.4

Få människor har förstått vad Lukas ord egentligen betyder när han säger att Paulus ”tackade ... Gud och fick nytt mod” när han fick se sina trosvänner (Apg. 28:15). Mitt ibland sina gråtande och medkännande troende, som inte skämdes för hans bojor, tackade aposteln Gud med hög röst. Dysterheten som hade behärskat honom försvann. Hans kristna liv och arbete hade varit en lång rad av påfrestningar, lidanden och besvikelser. Nu kände han sig rikt belönad för allt. Med fastare steg och glatt sinne fortsatte han nu sin väg. Han ville inte klaga över det förflutna och inte heller oroa sig för framtiden. Han visste att bojor och lidanden väntade honom. Men han visste också att han hade fått bli redskapet till att rädda människor från en fångenskap som var långt mycket mer fruktansvärd. Nu gladde han sig i sina lidanden för Kristus sak. GVoe 335.5