Genom Vatten Och Eld

Förstärkte Fartyget

Nu måste de låta skeppet driva med stormen, och så småningom kom de i närheten av en liten ö som hette Kauda. I skydd av den ön förberedde sig sjömännen för det värsta. Om skeppet gick på grund var livbåten deras enda möjlighet att bli räddade. Den bogserades akter om skeppet, och nu fanns det risk för att den skulle slås i spillror i vilket ögonblick som helst. Därför var det första man gjorde att hissa upp livbåten ombord. Sedan gjorde sjömännen allt de kunde för att förstärka fartyget för att förbereda det för att klara av stormen. Det lilla skyddet som de hade haft av den här lilla ön varade inte så länge. Snart var de återigen utsatta för stormens hela raseri. GVoe 330.1

Stormen rasade hela natten. Trots förstärkningarna som de hade gjort läckte fartyget. ”Dagen därpå började de vräka lasten överbord” (Apg. 27:18). Natten kom, men vinden lade sig inte. Det stormdrivna fartyget kastades hit och dit av de rasande vågorna. Masten hade brutits av, och seglen var sönderrivna. Varje ögonblick verkade det som om de knakande bjälkarna skulle ge vika när båten rullade och krängde i stormens angrepp. Läckan blev snabbt större. Både passagerarna och besättningen arbetade hela tiden vid pumparna. Ingen ombord fick någon vila. ”På tredje dagen”, skriver Lukas, ”kastade de med egna händer skeppets utrustning i sjön. Varken sol eller stjärnor syntes på flera dygn, och den starka stormen låg på så att vi till sist förlorade allt hopp om räddning” (Apg. 27:19, 20). GVoe 330.2