Genom Vatten Och Eld

”När Jag Får Tid ...”

Men i stället för att låta den här övertygelsen leda honom till att bli omvänd försökte han avvända de ovälkomna tankarna. Paulus samtal med ståthållaren klipptes av. ”Gå din väg för den här gången”, sa ståthållaren. ”När jag får tid ska jag kalla på dig” (Apg. 24:25). GVoe 317.4

Det är en dramatisk skillnad mellan Felix val och valet som gjordes av fångvaktaren i Filippi. Guds sändebud var kedjad när han fördes till fångvaktaren, precis som när Paulus nu fördes till Felix. Fångvaktaren blev övertygad när han såg bevisen på att Guds kraft uppehöll dem. Han såg att de var glada när de led och blev vanärade, och att de inte skrämdes av jordbävningen. Och han fick uppleva deras Kristuslika anda av förlåtelse. Det här ledde till att han bekände sina synder uppriktigt och fick förlåtelse. Felix darrade, men han omvände sig inte. Fångvaktaren var glad när han välkomnade Guds Ande i sitt sinne och i sitt hem. Felix bad Guds budbärare att gå sin väg. Den ene valde att bli ett Guds barn och arvinge till himlen. Den andre valde att ställa sig bland dem som blev kvar i sin gudsfientlighet. GVoe 317.5

I två åt satt Paulus fängslad i Caesarea utan att det hölls några fler förhör med honom. Under den här tiden besökte Felix honom flera gånger, och han lyssnade uppmärksamt till vad Paulus hade att säga. Men den verkliga orsaken till hans skenbara vänskap var att han ville få pengar. Han antydde att Paulus kunde bli fri om han betalade en stor summa. Men aposteln var alldeles för hederlig för att försöka bli fri med hjälp av mutor. Han var inte skyldig till något brott. Nu ville han inte förnedra sig genom att handla oriktigt för att vinna sin frihet. Dessutom var han alldeles för fattig för att kunna betala en sådan lösensumma, även om han skulle ha känt att han ville göra det. Han ville inte heller vädja till sina trossyskons medkänsla och givmildhet för något sådant. Dessutom visste han att hans öde låg i Guds händer. Han ville inte lägga något hinder i vägen för Gud utan lät honom göra det som han betraktade som bäst. GVoe 318.1

Till slut blev Felix kallad till Rom på grund av att han hade behandlat judarna mycket orättvist. Innan han lämnade Caesarea ville han ”hålla sig väl med judarna” genom att låta Paulus vara kvar i fängelset (Apg. 24:27). Men Felix lyckades inte återvinna judarnas förtroende. Han kom i onåd och avsattes från sitt ämbete. Porcius Festus utsågs till att efterträda honom, och han hade sitt högkvarter i Caesarea. GVoe 318.2

En ljusstråle från himlen hade tillåtits att lysa in i Felix sinne när Paulus talade med honom om rättfärdighet, återhållsamhet och den dom som skulle komma. Detta var det tillfälle som himlen gav honom för att han skulle kunna inse sina synder och överge dem. Men han sa till Guds sändebud: ”Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig” (Apg. 24:25) Han hade inte satt något värde på sitt sista erbjudande om nåd. Aldrig någonsin skulle han återigen få en kallelse från Gud. GVoe 318.3