Genom Vatten Och Eld

Kapitel 5—Andens Gåva

När Jesus gav sina apostlar löftet om att han skulle ge dem den helige Ande närmade han sig slutet av sitt jordiska uppdrag. Han stod i korsets skugga. Han var klart medveten om skuldbördan som skulle vila på honom. Innan han gick för att offra sig själv som ett försoningsoffer undervisade han sina apostlar om en mycket nödvändig och fullständig gåva som han skulle ge sina efterföljare. Den gåvan skulle göra att hans nåds outtömliga resurser fanns inom räckhåll för dem. ”Jag ska be Fadern”, sa han, ”och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er” (Joh.14:16, 17). Frälsaren riktade deras uppmärksamhet framåt mot tidpunkten då den helige Ande skulle komma för att utföra ett omfattande verk som hans representant. Det onda som hade samlats under århundraden skulle motverkas av den helige Andes gudomliga kraft. GVoe 44.1

Vad blev resultatet av att Anden utgöts på pingstdagen? De glada nyheterna om en uppstånden Frälsare förkunnades till den bebodda världens yttersta gränser. När apostlarna förkunnade budskapet om den frälsande nåden öppnades människors sinnen för evangeliets kraft. Församlingen fick se hur nya troende strömmade till henne från alla håll. De som hade förlorat sin andliga upplevelse väcktes till nytt liv. De likgiltiga förenade sig med de ivriga när de sökte efter evangeliets ”dyrbara pärla”. Några av människorna som hade varit evangeliets bittraste motståndare blev dess försvarare. Profetian blev uppfylld: ”På den dagen ska den svagaste bland dem vara som David, och Davids hus ska vara ... som HERRENS ängel” (Sak.12:8). Varje troende såg en uppenbarelse av gudomlig kärlek och godhet i sin medmänniska. Ett enda intresse dominerade. Det fanns en enda sak som alla ville efterlikna, ett mål som sköt alla andra åt sidan. Det var att efterlikna egenskaperna som fanns hos Kristus och att arbeta för att utvidga hans rike. GVoe 44.2

”Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu upp-ståndelse, och stor nåd var över dem alla” (Apg. 4:33). Genom deras arbete förenade sig ädelt sinnade människor med församlingen. När de tog emot evangeliet helgade de sina liv åt att låta andra få del av hoppet som fyllde deras sinnen med frid och glädje. Hotelser kunde varken hindra eller avskräcka dem. Herren talade genom dem. När de reste från plats till plats förkunnade de evangeliet för de fattiga och utförde underverk genom gudomlig nåd. GVoe 45.1

Så mäktigt kan Gud arbeta när människor överlämnar sig själva åt hans Andes ledning. GVoe 45.2

Löftet om den helige Ande är inte begränsat så att det bara gäller för någon särskild tidsålder eller någon särskild grupp av människor. Kristus förklarade att hans Andes gudomliga inflytande skulle finnas hos hans efterföljare ända till tidens slut. Från den första kristna pingstdagen och till nutiden har Hjälparen sänts till alla som har överlämnat sig själva helt åt Gud och hans tjänst. Den helige Ande har kommit till alla som har tagit emot Kristus som sin personlige Frälsare. Han har blivit deras rådgivare och vägledare, ett vittne och den som helgar dem. Ju närmare de troende har vandrat med Gud, desto klarare och kraftfullare har de vittnat om sin Frälsares kärlek och om hans frälsande nåd. Under långa århundranden med förföljelse och prövningar har det funnits människor som har fått uppleva att Anden har varit närvarande i deras liv i stort mått. De människorna har varit som tecken och under i världen. Inför änglar och människor har de uppenbarat den förvandlande kraften som finns hos den återlösande kärleken. GVoe 45.3

Men de som fick ta emot kraft från höjden vid pingsten blev inte samtidigt befriade från frestelser och prövningar i framtiden. Medan de vittnade för sanning och rättfärdighet blev de gång på gång angripna av all sannings fiende, och han försökte ta ifrån dem deras kristna erfarenhet. De var tvungna att kämpa med all den kraft som Gud hade gett dem för att som människor växa upp till det som Bibeln kallar ”ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet” (Ef. 4:13). Varje dag bad de om ny nåd så att de skulle kunna nå högre och ännu högre på mognadens väg. Genom den helige Andes påverkan lärde sig också de allra svagaste att använda sin tro på Gud. De utnyttjade den till att stärka kraften som de hade fått ansvar för och till att bli helgade, förfinade och förädlade. De underordnade sig ödmjukt den helige Andes omformande inflytande. Då fick de ta emot gudaktighetens fullhet, och de omformades till att bli lika den gudomliga förebilden. GVoe 45.4