Genom Vatten Och Eld

En Sista Vädjan

Mitt i det här upploppet stod aposteln. Han var lugn och samlad. Han litade på Gud, och han visste att himlens änglar fanns runt omkring honom. Han ville inte lämna templet utan att göra ett försök att förklara evangeliet för sina landsmän. När man skulle föra in honom i borgen sa han till befälhavaren: ”Får jag säga något till dig?” Lysias svarade: ” ’Du kan ju grekiska! Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de fyratusen knivmännen ut i öknen?’ Paulus svarade: ’Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket’ ” (Apg. 21:37-39). GVoe 305.2

Paulus begäran beviljades, och han ”ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket” (Apg. 21:40). Den här gesten drog till sig människornas uppmärksamhet, och hans hållning krävde respekt. ”Det blev tyst, och han talade till dem på hebreiska och sade: ’Bröder och fäder! Hör vad jag nu har att säga er till mitt försvar.’ När de hörde att han talade till dem på hebreiska blev det ännu tystare. Och han fortsatte: ’Jag är jude, född i Tarsus i Kilikien och uppvuxen här i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i våra fäders lag, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag’ ” (Apg. 21:40; 22:1-3). Ingen kunde förneka det som aposteln sa, eftersom detta var välkänt för många som fortfarande bodde i Jerusalem. Sedan talade han om hur ivrig han hade varit tidigare då han förföljde Kristus efterföljare ända till döden. Han berättade om vad som hade hänt när han blev omvänd. Han beskrev hur hans stolta sinne hade letts till att böja sig för den korsfäste nasarén. Om han hade försökt att argumentera med sina motståndare skulle de ha varit oresonliga och vägrat att lyssna till honom. Men när han berättade om sin egen upplevelse följdes berättelsen av en överbevisande kraft som tillfälligt tycktes uppmjuka och besegra deras sinnen. GVoe 305.3

Sedan försökte han visa att han inte hade börjat arbeta bland de ickejudiska folken av eget val. Han hade helst velat arbeta för sitt eget folk. Men just i det här templet hade Guds röst talat till honom i en helig syn och sagt till honom: ”Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna” (Apg. 22:21). GVoe 306.1