Genom Vatten Och Eld

Sorgset Avsked

”När Paulus hade sagt detta, böjde han knä och bad tillsammans med dem alla. De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom. Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet” (Apg. 20:36-38). GVoe 297.1

Från Miletos seglade resenärerna ”raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån vidare till Patara” på Mindre Asiens sydvästkust. Där fann de ”ett skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut” (Apg. 21:1, 2). I Tyrus lossade fartyget sin last. Där fann de några troende, och de fick stanna hos dem i sju dagar. Genom den helige Ande blev dessa troende varnade för farorna som väntade Paulus i Jerusalem, och de bad honom ivrigt ”att inte fortsätta upp till Jerusalem” (Apg. 21:4). Men aposteln lät inte fruktan för lidande eller fängelse hindra honom från att fullfölja sitt syfte. GVoe 297.2

Vid slutet av veckan som de tillbringade i Tyrus följde alla de troende bröderna och deras hustrur och barn med Paulus till fartyget. Innan han gick ombord knäböjde de alla på stranden, och han bad för dem och de för honom. GVoe 297.3

De fortsatte nu sin resa söderut och kom till Caesarea. Där gick de ”hem till evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom” (Apg. 21:8). Här tillbringade Paulus några få, fridfulla, lyckliga dagar - den sista fullkomliga friheten som han skulle få njuta av på mycket länge. GVoe 297.4