Genom Vatten Och Eld

Oviss Framtid

”Och nu reser jag”, fortsatte Paulus, ”bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska möta mig där. Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium. Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för” (Apg. 20:22-25). GVoe 295.3

Paulus hade inte tänkt säga det här. Men medan han talade kom inspi-rationens Ande över honom och bekräftade hans farhågor att det här var sista gången som han skulle träffa de kristna i Efesos. GVoe 295.4

”Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod, för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan” (Apg. 20:26, 27). Paulus påverkades inte av någon fruktan för att förolämpa människor eller någon önskan att vinna människors vänskap. Inget sådant kunde få honom till att avstå från att föra vidare budskapet som Gud hade gett honom för att varna och tillrättavisa dem. Även i vår tid förväntar sig Gud att hans budbärare ska förkunna evangeliet utan fruktan och att de ska förverkliga Bibelns föreskrifter. Kristus förkunnare ska inte nöja sig med att förkunna de sanningar som är mest tilltalande för människorna samtidigt som han döljer annat som kan vara smärtsamt för dem. Med djup omsorg ska han följa hur karaktären utvecklas hos församlingsmedlemmarna. Om han ser att några av dem håller fast vid synd måste han vara en trogen herde och ge dem den undervisning från Bibeln som handlar om deras situation. Om han tillät dem att vara övermodiga och fortsätta utan att varna dem skulle han bli ansvarig för deras eviga öde. Förkunnaren som vill vara trogen mot sitt upphöjda uppdrag måste ge sin församling en trogen undervisning om varje lära i evangeliet. Han ska visa dem vad de måste vara eller göra för att de ska ”stå fasta, fullkomliga och fullt övertygade” på Guds dag (Kol. 4:12). Det är bara den som är en trogen förkunnare av evangeliet som kan säga som Paulus när hans arbete avslutas: Jag är inte skyldig till någons blod. GVoe 295.5