Genom Vatten Och Eld

Träffade Ledarna

När fartyget seglade söderut från Assos for de förbi Efesos, staden där Paulus hade arbetat så länge. Han hade haft en stark önskan att han skulle kunna besöka församlingen där, eftersom han hade viktiga råd att ge dem. Men när han tänkte igenom saken närmare beslöt han att skynda sig vidare på sin resa ”för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen” (Apg. 20:16). Men när han kom fram till Miletos fick han veta att det var möjligt att få kontakt med församlingen innan skeppet skulle segla vidare. Efesos låg ca fem mil från Miletos. Därför sände han ett meddelande till de äldste i Efesos och uppmanade dem att snabbt komma till Miletos, så att han kunde få träffa dem innan han fortsatte sin resa. GVoe 294.2

När de äldste fick kallelsen kom de genast. Paulus höll ett kraftfullt och gripande förmaningsoch avskedstal till dem. ”Ni vet”, sa han, ”hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus” (Apg. 20:18-21). GVoe 294.3

Paulus hade alltid upphöjt den gudomliga lagen. Han hade visat att i lagen finns det inte någon kraft som kan frälsa människor från olydnadens straff. De som har handlat fel måste omvända sig från sina synder och ödmjuka sig inför Gud. De har ju dragit över sig Guds rättvisa vrede genom att överträda hans lag. Därför måste de också tro på kraften som finns i Jesus blod, och att den är det enda medlet som kan ge dem syndernas förlåtelse. GVoe 295.1

Guds Son hade dött som deras syndoffer. Han hade farit upp till himlen för att han skulle stå inför Fadern som deras försvarare där. Genom omvändelse och tro kunde de bli befriade från syndens förbannelse, och genom Kristus nåd skulle de kunna visa lydnad för Guds lag i fortsättningen. GVoe 295.2