Genom Vatten Och Eld

” Löftet Gäller Er”

” Petrus svarade dem: ’ Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar’ ” (Apg. 2:38, 39). GVoe 41.4

Petrus förklarade för de övertygade människorna att de hade förkastat Kristus på grund av att de hade blivit bedragna av prästerna och rådsherrarna. Om de fortsatte att se upp till dessa män för att få vägledning och råd och förväntade sig att de männen skulle erkänna Kristus innan de själva vågade göra det skulle de aldrig ta emot honom. Dessa mäktiga män påstod visserligen att de var fromma, men deras främsta ambition var att vinna rikedom och ära här på jorden. De var inte villiga att komma till Kristus för att få upplysning. GVoe 41.5

Den här himmelska undervisningen påverkade apostlarna, och de förstod att Skrifterna som Kristus hade förklarat för dem var fullkomlig sanning. Tidigare hade de varit förvirrade, och det hade hindrat dem från att förstå gudstjänstordningen som hade avskaffats. Men nu hade deras förvirring blivit skingrad. De hade en fullständigt klar förståelse av avsikten med Kristus uppdrag och hans rikes natur. De kunde tala om Frälsaren med kraft. När de förklarade frälsningsplanen för sina åhörare blev många övertygade och överbevisade. Traditionerna och vidskepelsen som prästerna hade tvingat på människorna sveptes undan ur deras sinnen, och de tog emot Frälsarens undervisning. GVoe 41.6

”De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen” (Apg. 2:41). GVoe 42.1

Folkets ledare hade trott att Kristus verk skulle sluta när han dog. Nu hade de i stället fått uppleva de sällsamma scenerna på pingstdagen. Ledarna hörde hur apostlarna förkunnade Kristus, och de var utrustade med en kraft och en makt som hittills hade varit okänd. Deras ord bekräftades genom tecken och under. I Jerusalem, judendomens starkaste fäste, förklarade tusentals människor öppet att de trodde på Jesus från Nasaret som Messias. GVoe 42.2

Apostlarna blev förvånade och överlyckliga över att skörden av människor var så stor. De ansåg inte att detta var ett resultat av deras eget arbete. De insåg att de skördade vad någon annan hade sått. Ända sedan Adams fall hade Kristus gett i uppdrag åt utvalda budbärare att förkunna hans vilja och budskap för människorna. Under sitt liv här på jorden hade han sått sanningens säd och vattnat den med sitt blod. Omvändelserna som skedde på pingstdagen var resultatet av denna sådd. De var skörden som hade skapats genom Kristus arbete, och de uppenbarade kraften som fanns i hans undervisning. GVoe 42.3

Apostlarnas argument var klara och övertygande, men det hade inte räckt med dem för att avlägsna fördomarna hos människorna som hade förkastat så många bevis. Men den helige Ande lät dessa argument sjunka in i människors sinnen med gudomlig kraft. Apostlarnas ord blev som skarpa pilar från den Allsmäktige. De övertygade människor om att de hade en fruktansvärd skuld för att de hade förkastat och korsfäst härlighetens Herre. GVoe 42.4

Genom Kristus undervisning hade apostlarna lärt sig att förstå sitt behov av Anden. Genom Andens undervisning fick de sin slutgiltiga utbildning, och nu gick de ut för att utföra sitt livsverk. De var inte längre okunniga eller okultiverade. De var inte längre en samling enheter som inte var beroende av varandra eller disharmoniska människor som stred mot varandra. Deras förhoppningar handlade inte längre om världslig storhet. De var tillsammans ”troget och enigt”. De var av ”ett hjärta och en själ” (Apg. 2:46; 4:32). Kristus fyllde deras tankar, och deras mål var att utvidga hans rike. I sitt sinne och sin karaktär hade de blivit lika sin Mästare. Omvärlden ”kände ... igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus” (Apg. 4:13). GVoe 42.5