Genom Vatten Och Eld

Anden Uppenbarar Sig

”När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt” (Apg. 2:1). GVoe 37.4

Anden kom över apostlarna som väntade och bad. Den kom med en fullhet som nådde dem alla. Den Oändlige uppenbarade sig i kraft för sin församling. Det var som om detta inflytande hade hållits tillbaka under tidsåldrarna, men nu gladde sig himlen över att kunna ge församlingen all den rikedom som finns i Andens nåd. Och under Andens inflytande blandades böner av ånger och bekännelse med sånger som lovprisade att man hade fått förlåtelse för synder. Man tackade och profeterade. Hela himlen sänkte sig ner för att se och tillbe den överväldigande visheten som finns hos den oändliga kärleken. Apostlarna var mycket förundrade och utropade: ”Detta är kärleken” (1 Joh. 4:10). De tog emot gåvan som hade skänkts till dem. Och vad hände? Andens svärd hade vässats med kraft och doppats i himlens ljus på nytt, och det högg sin väg genom otron. Tusentals människor omvändes på en dag. GVoe 38.1

”Det är för ert bästa som jag går bort”, sa Jesus till sina apostlar. ”För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.” ”Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske” (Joh. 16:7, 13). GVoe 38.2

Kristus himmelsfärd var signalen till att hans efterföljare skulle få väl-signelsen som de hade blivit lovade. De skulle vänta tills de hade fått den innan de tog itu med sitt arbete. När Kristus gick in genom de himmelska portarna kröntes han medan änglarna tillbad honom. Så snart den ceremonin var fullbordad sänkte sig den helige Ande ner över apostlarna i rika strömmar. Kristus blev verkligen förhärligad med härligheten som han hade hos Fadern från all evighet. Anden som utgöts på pingstdagen var himlens bekräftelse på att Frälsarens kröning var fullbordad. Precis som han hade lovat hade han sänt den helige Ande från himlen till sina efterföljare. Det bekräftade att som präst och kung hade han tagit emot all auktoritet i himlen och på jorden, och att han nu var ”den Smorde” över sitt folk. GVoe 38.3

”Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala” (Apg. 2:3, 4). Den helige Ande visade sig som tungor av eld som satte sig på var och en av dem som var där. Detta var en symbol på gåvan som apostlarna tog emot. Den gjorde det möjligt för dem att flytande tala språk som de hittills hade varit helt obekanta med. Elden som visade sig var en symbol på ivern och uthålligheten som apostlarna skulle arbeta med och kraften som skulle följa deras arbete. GVoe 38.4

”I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen” (Apg. 2:5). Under landsflykten hade judarna spritts över nästan hela den bebodda världen. Medan de var flyktingar hade de lärt sig att tala olika språk. Vid det här tillfället var många av dessa judar samlade i Jerusalem. GVoe 39.1

Där deltog de i de religiösa festerna som pågick då. Varje känt språk fanns representerat bland dem som var samlade. Denna mångfald av språk skulle ha varit ett stort hinder när evangeliet skulle förkunnas. På ett mirakulöst sätt tog Gud bort apostlarnas otillräcklighet. Det som de inte själva skulle ha kunnat åstadkomma under en hel livstid gjorde den helige Ande för dem. Nu kunde de förkunna evangeliet i andra länder, och språket som folket talade på platserna där de arbetade kunde de tala korrekt. Den här undergörande gåvan var ett starkt bevis inför världen att deras uppdrag kom från himlen. Från den här stunden var apostlarnas språk rent, enkelt och korrekt, oavsett om de talade på sitt eget språk eller på något främmande språk. GVoe 39.2