Genom Vatten Och Eld

Höll Sig Till Olika Ledare

I den tidiga kristna församlingen fanns det några medlemmar som vägrade att erkänna Paulus och Apollos som sina ledare. I stället påstod de att Petrus var deras ledare. De hävdade att Petrus hade varit den som hade stått Kristus närmast när Mästaren fanns här på jorden, medan Paulus var en person som hade förföljt de kristna. Deras uppfattningar och känslor var påverkade av fördomar. De visade inte den fördomsfrihet, generositet och milda omsorg som bevisade att Kristus bodde i dem. GVoe 210.3

Det fanns en risk för att denna partianda skulle orsaka stor skada i den kristna församlingen. Därför instruerade Gud Paulus att han skulle protestera mot detta och förmana församlingen allvarligt. Medlemmarna sa: ” ’Jag håller mig till Paulus’ eller ’Jag håller mig till Apollos’ eller ’Jag håller mig till Kefas’ eller ’Jag håller mig till Kristus.’ ” Aposteln frågade dem: ”Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta?” ”Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert: Paulus, Apollos och Kefas, världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud” (1 Kor. 1:12, 13; 3:21-23). GVoe 210.4

Paulus och Apollos var helt överens. Apollos var besviken och sörjde över splittringen som rådde i församlingen i Korint. Han utnyttjade inte på något sätt det företräde som man visade honom. Han uppmuntrade inte heller dem som gav honom företräde. I stället reste han plötsligt bort från stridsfältet. Senare uppmanade Paulus honom att besöka Korint på nytt. Då tackade han nej till att göra det. Han återvände inte dit förrän långt senare, då den andliga situationen inom församlingen hade förbättrats. GVoe 211.1