Genom Vatten Och Eld

Ta Vara På Undervisningen!

Gud sänder ut evangeliets budbärare som sina sändebud, och han blir vanärad när lyssnarna visar att de är så starkt knutna till någon favoritförkunnare att de inte är villiga att ta emot någon annan lärares undervisning. Herren sänder hjälp till sitt folk, men han ger dem inte alltid hjälpen som de skulle välja utan den som de behöver. Människor har ett snävt perspektiv och kan inte själva urskilja vad som är deras högsta bästa. Det är sällan som en förkunnare har alla de kvalifikationer som är nödvändiga för att hjälpa en församling att bli fullkomlig i alla kristendomens egenskaper. Därför sänder Gud ofta andra förkunnare till dem. Var och en har några kvalifikationer som de andra saknar. GVoe 209.1

Församlingen skulle tacksamt ta emot dessa människor som tjänar Kristus. De behöver bli mottagna på samma sätt som församlingen skulle ta emot Mästaren själv. Medlemmarna ska försöka få så mycket nytta som möjligt av undervisningen som var och en av dessa förkunnare kan ge dem från Bibeln. Undervisningen som dessa Guds förkunnare förmedlar till dem ska tas emot och uppskattas i ödmjukhet, men ingen förkunnare ska göras till en idol. GVoe 209.2

Genom Kristus nåd blir Guds förkunnare ljusets och välsignelsens bud-bärare. När de blir uppfyllda av den helige Ande genom uppriktig och uthållig bön kommer de att gå ut med en ivrig önskan att rädda människor. Deras sinnen fylls med iver för att vinna nya segrar för evangeliet. De kommer att få se resultat av sitt arbete. Om de bestämt vägrar att bygga på mänsklig visdom eller att upphöja sig själva kommer de att kunna utföra ett arbete som ska kunna bestå mot Satans angrepp. Många människor kommer att vända sig från mörkret till ljuset, och många församlingar kommer att upprättas. Människor kommer att bli omvända till Kristus, inte till människorna som är hans verktyg. Det egna jaget kommer att hållas i bakgrunden och endast Jesus, mannen från Golgata, kommer att framträda. GVoe 209.3

De som arbetar för Kristus sak idag kan visa samma framstående egenskaper som människorna som förkunnade evangeliet under apostlarnas tid. Gud är lika villig att ge kraft åt sina budbärare idag som han var att ge kraft åt Paulus och Apollos, åt Silas och Timoteus, åt Petrus, Jakob och Johannes. GVoe 209.4

På apostlarnas tid fanns det några vilseledda människor som sa att de trodde på Kristus, men de vägrade att visa respekt för dem som han hade sänt ut. De förklarade att de inte följde några mänskliga lärare. De påstod att de hade blivit undervisade direkt av Kristus, utan hjälp av någon av dem som förkunnade evangeliet. De sa att de var oberoende, och de ville inte underordna sig församlingen. Det fanns en allvarlig risk för att de människorna skulle bli bedragna. GVoe 209.5

I sin församling har Gud placerat människor som han har utsett till att hjälpa de troende. De har olika gåvor, och genom att de förenar de gåvorna ska Anden kunna åstadkomma det önskade resultatet. Vissa människor handlar på ett sätt som stämmer överens med deras egna utpräglade karaktärsdrag. De vägrar att samarbeta med andra som har lång erfarenhet i arbetet för Gud. Sådana människor kommer att bli så förblindade att de sätter för stort värde på sig själva så att de inte längre kan skilja mellan det falska och det äkta. Det är inte förståndigt att välja sådana människor till ledare i församlingen. De skulle följa sitt eget omdöme och sina egna planer utan att ta hänsyn till sina medkristnas råd. Det finns människor som tar på sig uppgiften att leda andra människor i sin egen kraft utan att ha lärt sig ödmjukhet från Kristus. Sådana människor behöver själva hjälp för varje steg. Det är lätt för fienden att arbeta genom sådana personer. GVoe 210.1

Tillfälliga impulser är inte någon säker vägledare som kan tala om vad vi har för uppgift. Fienden förleder ofta människor till att tro att det är Gud som leder dem när de i själva verket bara följer mänskliga nycker. Men om vi är uppmärksamma och söker råd hos våra medtroende ska vi förstå vad som är Herrens vilja. Löftet är ju: ”Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg” (Ps. 25:9). GVoe 210.2