Genom Vatten Och Eld

Kapitel 24—Korint

Kapitlet bygger på Apostlagärningarna kapitel 18:1-18.

U nder den kristna tidsålderns första århundrade var Korint en av de ledande städerna, inte bara i Grekland utan i hela världen. På dess gator trängdes judar och romare med främlingar från alla länder. Alla var fullt upptagna av att göra affärer och njuta av nöjeslivet. Korint var ett stort handelscentrum, och det var lätt att ta sig dit från alla delar av det romerska riket. Därför var staden en viktig plats för att grunda församlingar som skulle vittna om Gud och hans evangelium. GVoe 186.1

Bland de judar som hade bosatt sig i Korint fanns Akvila och Priscilla som senare blev kända som ivriga medarbetare för Kristus. När Paulus blev bekant med dessa människor och lärde känna deras karaktär stannade han kvar hos dem. GVoe 186.2

När Paulus började sitt arbete i denna genomfartsort såg han att överallt fanns det allvarliga hinder för arbetets framgång. Hela staden var fullständigt fylld av avgudatillbedjan. Afrodite var den mest tillbedda gudin nan. Många demoraliserande riter och ceremonier ingick i gudstjänsten för Afrodite. Även bland de avgudadyrkande folken hade invånarna i Korint blivit kända för sin djupa omoral. De verkade inte tänka på eller bry sig om någonting annat än stundens nöjen och njutning. GVoe 186.3

När Paulus förkunnade evangeliet i Korint följde han en kurs som skilde sig från den som hade varit utmärkande för hans arbete i Aten. Där hade han försökt anpassa sin stil till sina åhörares intressen. Han hade mött logik med logik, vetenskap med vetenskap, filosofi med filosofi. När han tänkte på hur han hade använt sin tid där insåg han att hans undervisning i Aten bara hade åstadkommit ganska små resultat. Nu beslöt han sig för att följa en annan metod i arbetet i Korint för att kunna fånga de sorglösas och likgiltigas uppmärksamhet. Han beslöt att undvika vältaliga argument och diskussioner. Han skulle ”inte veta av något annat” bland människorna i Korint ”än Jesus Kristus och honom som korsfäst”. Han skulle tala till dem ”inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft” (1 Kor. 2:2, 4). GVoe 186.4

Nu skulle Paulus presentera Jesus som den Smorde för grekerna i Korint. Jesus var en jude som kom från en fattig familj, och han hade växt upp i en stad som var känd för sin brottslighet. Han hade förkastats av sin egen nation, och till slut hade han blivit korsfäst som en brottsling. Grekerna trodde att mänskligheten behövde lyftas moraliskt. Men de ansåg att det enda sättet att åstadkomma verklig upphöjelse och ära var att studera filosofi och vetenskap. Skulle Paulus kunna leda dem fram till en tro på att denne obetydlige judes kraft skulle kunna förädla och upphöja alla deras gåvor och förmågor? GVoe 187.1

För miljoner människor i nutiden är Golgatas kors omgivet av helgade minnen. Scenerna som beskriver korsfästelsen är förknippade med heliga tankar. Men på Paulus tid kände människor motvilja och avsky när de tänkte på korset. Av naturliga skäl skulle han inbjuda till förlöjligande och motstånd om han lyfte fram en person som hade dött på korset och påstod att han var mänsklighetens Frälsare. GVoe 187.2

Paulus visste mycket väl hur både Korints judar och greker skulle se på hans förkunnelse. ”Vi predikar Kristus som korsfäst”, medgav han, ”för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap” (1 Kor. 1:23). Bland hans judiska lyssnare fanns det många som skulle bli upprörda över budskapet som han snart skulle förkunna. Grekerna skulle anse att hans ord var absurd enfald. Man skulle anse att han var sinnesförvirrad om han skulle försöka visa hur korset kunde ha något samband med att mänskligheten blev moraliskt upphöjd eller frälst. GVoe 187.3