Vägledning För Församlingen II.

Den medicinska utbildningen

Många som vet hur prövande en läkares plikter är och hur få tillfällen till avkoppling, t.o.m. på sabbaten, han har, vill inte välja detta kall som sin livsuppgift. Den store fienden arbetar ständigt på att förstöra Guds händers skapelse, och bildade och intelligenta människor kallas att ta upp kampen mot hans grymma makt. Fler män av rätta slaget behövs som kan ägna sig åt detta kall. Oförtröttliga ansträngningar skulle göras för att förmå lämpliga personer att utbilda sig för detta arbete. Det skulle vara människor vars karaktärer har grundats på Guds ords fasta principer, som av naturen är energiska, starka och uthålliga och som gör att de kan bli mästare på sitt område. VFF2 153.1

Inte vem som helst kan bli en framgångsrik läkare. Många har tagit på sig en läkares plikter utan att på något sätt vara förberedda för detta uppdrag. De har inte erforderlig kunskap, inte heller har de den skicklighet och takt, den noggrannhet och intelligens, som är nödvändig för att säkra framgången. VFF2 153.2

En läkare kan utföra ett mycket bättre arbete om han är fysiskt stark. Om han är svag orkar han inte med det tröttande arbete som hör till hans kall. En människa med svag konstitution och dålig mage och som inte har fullkomlig självkontroll, är inte kvalificerad att behandla alla slags sjukdomar. Man skulle inte uppmuntra personer som kan användas på mindre ansvarsfulla poster, att lägga ned tid och pengar på att studera medicin, när det inte finns något rimligt hopp att de skall lyckas. VFF2 153.3

Några har blivit utvalda såsom varande lämpliga att studera till läkare, och de har uppmuntrats att gå den vägen. Men några som började sina studier vid en medicinsk skola som kristna, följde inte den gudomliga lagen, de svek dess principer och förlorade sitt fäste i Gud. De kände att de på egen hand inte kunde lyda det fjärde budet och möta gyckel och hån från de ärelystna, de världsälskande, de ytliga, de skeptiska och de icke-troende. De var inte beredda att möta detta slags förföljelse. De ville komma sig upp i världen, de snubblade på otrons mörka berg och blev opålitliga. Frestelser av alla slag kom i deras väg och de hade ingen kraft att motstå dem. En del av dessa har blivit oärliga och beräknande. De har gjort sig skyldiga till svåra synder. VFF2 154.1

I vår tid lurar faror på var och en som börjar studera medicin. Ofta är hans lärare män med världslig visdom och hans studiekamrater är icke-troende som aldrig ägnar Gud en tanke, och han löper risk att påverkas av sina ogudaktiga kamrater. Inte desto mindre har några tagit sin medicinska examen och förblivit trogna mot principerna. De ville inte studera på sabbaterna, men de har visat att män kan bli kvalificerade för en läkares uppgifter utan att svika förhoppningarna hos dem som finansierat deras utbildning. Likt Daniel har de ärat Gud och han har bevarat dem. Daniel beslöt att inte följa det kungliga hovets seder, att inte äta konungens mat eller dricka hans vin. Han blickade upp till Gud för att få kraft och nåd och Gud gav honom visdom, skicklighet och kunskap framför alla astrologer, spåmän och magiker i riket. Han fick i sanning löftet förverkligat:“Dem som ära mig, vill ock jag ära.” VFF2 154.2

Den unga läkaren har tillträde till Daniels Gud. Genom gudomlig nåd och makt kan han bli lika duglig i sitt kall som Daniel var på sin upphöjda post. Men det är ett misstag att göra den vetenskapliga utbildningen till det allt betydande medan de kristna principerna som är själva grunden till en framgångsrik praktik försummas. Många som prisas som skickliga yrkesmän, hånler åt tanken att lita på Jesus för att få visdom i sitt arbete. Men om de som litar på sin egen vetenskapliga kunskap, tog emot ljuset från himmelen, hur mycket mer framstående skulle de inte bli! Hur mycket större deras kraft! Med vilket större förtroende skulle de inte åta sig svåra fall! Den som lever i nära kontakt med kroppens och själens store Läkare har både jordens och himmelens tillgångar till sitt förfogande, och han kan utföra sitt arbete med en visdom och en ofelbar precision som den gudlöse saknar. (Band 5, sid. 439-448, 1885.) VFF2 154.3