Vägledning För Församlingen II.

Kristna affärsmän

Det finns människor som har lämnat allt för Kristi skull. Deras egna timliga intressen, deras egen njutning av umgänge med familj och vänner betyder mindre för dem än Guds rikes intressen. De har inte gett bus och jordagods, släkt och vänner, hur kära dessa än är, första platsen i sina hjärtan och Guds sak den andra. De som på detta sätt viger sina liv åt sanningens befrämjande, och för många söner och döttrar till Gud, har löftet att de skall få hundrafalt igen redan här i tiden och evigt liv i den tillkommande. De som utför sitt arbete, drivna av “dia och osjälviska motiv, blir med kropp, själ och ande helgade åt Gud. De upphöjer inte sig själva. De undersöker inte vad som är bekvämast för dem, uran de frågar: Vad är min plikt? VFF2 144.2

Ju mer ansvarsfull en ställning är, desto viktigare är det att inflytandet är gott. Varje person som Gud kallat till ett särskilt uppdrag, blir en skottavla för Satan. Svåra frestelser kommer i snabb följd, för vår vaksamme fiende vet att denna persons inflytande påverkar andras liv. Vi lever mitt i de sista dagarnas faror, och Satan har stigit ned i stor vrede i vetskap om att bans tid är kort. Han verkar med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, men himmelen är öppen för var och en som förtröstar på Gud. Vår enda trygghet är att hålla fast vid Jesus och inte låta något skilja oss från den mäktiga Hjälparen. VFF2 144.3

Man skulle frukta för dem som bar bara en form av gudaktighet, men är anställda inom Guds verk. De kommer säkerligen att svika förtroendet. De blir övervunna av frestarens list och äventyrar Guds sak. De frestas att låta det egna jaget ta kontrollen, de visar en övermodig och kritisk anda, och i många fall saknar de medlidande och hänsyn för dem som behöver behandlas med omtanke och ömhet. VFF2 145.1

“Vad människan sår, det skall hon ock ,skörda.” (Gal. 6: 7.) Vad slags säd sår vi? Vad blir vår skörd för tid och evighet? Varje människa har av Mästaren fått ett uppdrag som står i förhållande till hennes förmåga. Sår vi sanningens och rättfärdighetens säd, eller sår vi en säd av otro, avoghet, misstankar och kärlek till denna värld? Den som sår den onda säden, måste inse vad slags verk han utför, ångra sig och få förlåtelse. Men Mästarens förlåtelse ändrar inte utsädets karaktär och den förvandlar inte törnen och tistlar till ädelt vete. Den som sådde kan själv räddas som en brand ryckt ur elden, men när skördetiden är inne, finns det endast giftigt ogräs, där vetefält skulle vajat för vinden. Det som såddes i ondska och tanklöshet utför dödens verk. Denna tanke smärtar min själ och fyller mig med sorg. Om alla som bekänner sig till Sanningen, sådde vänlighetens, kärlekens, trons och modets dyrbara säd, skulle de sjunga till Gud i sina hjärtan medan de vandrar vägen hem, glädja sig åt de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol och åt det stora mötet då de skall få en evig belöning. (Band 5, sid. 422-429, 1885.) VFF2 145.2