Vägledning För Församlingen II.

Ständigt behov av hjälp

Vilken ställning vi än må ha i livet, vilken vår uppgift än är, måste vi vara ödmjuka nog att erkänna vårt behov av hjälp. Vi måste lita obetingat på Guds ords undervisning, erkänna hans ledning i allt och vara trogna i hängiven bön. Lita på ert eget förstånd på er väg genom livet, kära ‘syskon, och ni kommer att ,skörda sorg och besvikelse. Lita på Herren av allt ert hjärta, och han skall i visdom leda era steg, och era intressen är säkrade, både för denna värld och den tillkommande. Ni behöver ljus och kunskap. Ni kommer att ta råd antingen av Gud eller av ert eget hjärta, att vandra i gnistorna från era egna torrvedsstickor eller i det gudomliga ljuset från Rättfärdighetens Sol. VFF2 143.1

Låt er inte ledas av världsliga motiv! Den stora faran för affärsmän och personer i ledande ställning är att de vänder sig från Kristus för att försäkra sig om hjälp, oberoende av honom. Petrus skulle inte ha blivit lämnad att visa sådan svaghet och dårskap, om han inte genom beräkning sökt undvika klander och förakt, förföljelse och smädelse. Hans ljusaste drömmar hade sitt centrum i Kristus, men när han såg honom förödmjukad, kom otron in. Han föll för frestelsen och i stället för att visa trohet i den kritiska stunden, förnekade han grymt sin Herre. VFF2 143.2

Många skiljer sig själva från Gud och ringaktar de eviga intressena för att kunna tjäna pengar. De slår in på samma väg som den beräknande, världsliga mannen, men Gud är inte med i detta, det är en förolämpning mot honom. Gud vill att de snabbt skall kunna lägga planer och genomföra dem, men alla affärer måste ske i harmoni med Guds lags höga moral. Principerna om kärlek till Gud och nästan skall i vårt dagliga liv tillämpas i allt, i stort såväl som i smått. Det måste finnas villighet att göra mer än att betala tionde av mynta, dill och kummin, nämligen det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och kärleken till Gud - för den personliga karaktären hos var och en som är förbunden med verket, lämnar sitt intryck på det. VFF2 144.1