Vägledning För Församlingen II.

Hemmet där Gud styr

Föräldrar som gör Gud till den förste i hemmet, och som lär barnen att gudsfruktan är vishetens begynnelse, ärar Gud inför änglar och inför människor, genom att visa världen en familj där ordning och disciplin råder, en familj som älskar och lyder Gud i stället för att göra uppror mot honom. Kristus är inte en främling i deras hem, hans namn är ett familjenamn, vikdat och ärat. Änglar trivs i ett hem, där Gud är den högste regenten och där barnen lärt sig vördnad för kristendomen, Bibeln och Skaparen. “Dem som ära mig vill jag ock ära.” (1 Sam. 2: 30.) Från ett sådant hem går familjefadern till sina plikter vederkvickt och styrkt genom samtalet med Gud. Han är en kristen, inte enbart till bekännelse, utan i sitt yrke, i alla sina arbetsförhållanden. Han utför sitt arbete med trohet, för han vet att Gud ser honom. VFF2 140.2

I församlingen är han inte tyst. Han har ord av tacksamhet och uppmuntran att frambära, för han är en kristen som tillväxer andligen och som gör nya erfarenheter varje dag. Han är hjälpsam och aktiv i församlingen, där han arbetar till Guds ära och för sin nästas frälsning. Han skulle känna sig fördömd och skyldig inför Gud, om han försummade de offentliga mötena för därmed skulle han ju försumma de förmåner som skickliggör honom till ett bättre och mer effektivt arbete för sanningen. VFF2 140.3

Gud äras inte när inflytelserika människor enbart ägnar sig åt sina yrken och ignorerar de eviga intressena, som är av så mycket större värde, så mycket ädlare och mer upphöjda än de timliga. Var skulle den största takt och skicklighet utövas, om inte när det gäller ting som är oförgängliga, förblivande som evigheten? Syskon, utveckla er begåvning till tjänst för Gud. Visa lika mycket takt och skicklighet när det gäller att verka för Kristi sak som ni gör i världsliga företag. VFF2 140.4

Jag är ledsen att behöva säga att det råder stor brist på allvar och intresse för andliga ting hos familjefäderna. En del av dem är sällan närvarande vid familjeandakten. De finner den ena ursäkten efter den andra och så ännu en för sin frånvaro. Men den verkliga orsaken är att de saknar intresse för andliga ting. En anda av gudsfruktan uppodlas inte i familjen. Barnen uppfostras inte i Herrens tukt och förmaning. Dessa män är inte vad Gud vill att de skulle vara. De har inte en levande kontakt med honom, de är blott och bart yrkesmän. De har inte en försonlig anda, de visar sådan brist på saktmod, vänlighet och artighet i sitt uppträdande att deras motiv misstolkas och det goda de verkligen äger talas det illa om. Om de kunde inse hur förargelseväckande deras handel och vandel är i Guds åsyn, skulle de ändra sig. VFF2 141.1