Vägledning För Församlingen II.

Tider då mänskligheten sätts på prov

Tider då mänskligheten sätts på prov ligger just nu framför oss, och de som är svaga i tron kan inte bestå provet i farans stund. Uppenbarelsens stora sanningar bör studeras noggrant, för vi behöver en grundlig kännedom om Guds ord. Genom bibelstudium och daglig kontakt med Jesus får vi en klar och bestämd uppfattning om vårt personliga ansvar och kraft att bestå på prövningens och frestelsens dag. Den som lever det fördolda livet i Kristus, bevaras genom Guds makt! i tro till frälsning. VFF2 104.1

Större vikt skulle läggas vid de andliga tingen och mindre vid de förgängliga. Den bekännare som älskar vad världen tillhör, skulle, om han uppövade sitt sinne på det andliga området, bli lika förtrogen med Guds ord, som han nu är med de världsliga tingen. Kristus säger: “I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig.” (Joh. 5: 39.) Den kristne uppfordras att flitigt studera Bibeln, att om och om igen läsa Guds ords sanningar. Medveten likgiltighet i denna sak utsätter det kristna livet och karaktären för stor fara. Den förblindar förståndet och ödelägger de ädlaste krafter och därmed orsakas förvirring i våra liv. Vårt folk behöver förstå Guds hemligheter och ha en grundlig kännedom om de uppenbarade evangelii principer som skall göra oss redo för vad som skall ske på jorden och sil bevara oss fån att förvillas av falska trosläror. VFF2 104.2

Stora förändringar äger snart rum på jorden, och var och en behöver kunskap om vad Guds rike tillhör, en kunskap grundad på erfarenhet. Satan arbetar på att göra Guds folk missmodigt och att rubba deras tro. Han försöker varje dag ingjuta tvivel och undran angående de mäns ställning, tro och planer, på vilka Gud har lagt bördan och ett särskilt uppdrag och som nu arbetar ivrigt för att utföra det. Även om Satan gång på gång misslyckas, förnyar han sina angrepp genom att påverka sådana som bekänner sig vara ödmjuka och gudfruktiga, eller som är intresserade av eller bekänner evangelium. De som försvarar sanningen kan vänta sig ett hårt och grymt motstånd från dem som öppet framträder som deras fiender, men detta är inte långt när så farligt som de hemliga tvivel uttalade av dem som känner sig fria att ifrågasätta och finna fel med allt som Guds tjänare gör. De kan ‘synas vara ödmjuka människor, men de är självbedragna och de förleder andra. Deras hjärtan hyser avund och onda gissningar. De rubbar Guds folks tilltro till dem för vilka de skulle ha förtroende, dem som Gud utvalt till att göra hans gärningar. Och när man förebrår dem för den väg de ,slagit in på, uppfattar de det som en personlig skymf. Under det att de säger sig tjäna Gud, hjälper de i verkligheten fienden. (Band 5, sid. 273, 274, 1885.) VFF2 105.1

Vårt största behov i arbetet är synliga praktiska resultat av förbindelsen med Gud. Vi skulle i vårt dagliga liv visa att vi har frid och vila i Gud. Hans frid skulle lysa fram i våra ansikten. Den skulle ge vår röst en övertygande kraft. Förbindelsen med Gud skulle ge både vår karaktär och alla våra handlingar en moralisk upphöjdhet. Människorna skulle lägga märke till att vi, liksom de första lärjungarna, har varit med Jesus. Detta skulle skänka en större kraft åt predikantens verksamhet, än det inflytande som kommer från hans predikan. Han får inte tillåta att denna kraft berövas honom. Umgänget med Gud i bön och studium av hans Ord får inte försummas, ty där är källan till vår styrka. (Band 6, sid. 47, 1900.) VFF2 105.2