Vägledning För Församlingen II.

Gud belönar

Till sina trogna tjänare idag .såväl som till sina första lärjungar riktar Jesus orden: “Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.” (Matt. 10: 40.) Varje vänlig handling, som har utförts i hans namn skall erkännas och belönas. Och i samma ömma erkännande innesluter Kristus även den svagaste och ringaste i Guds familj. Han säger: “Och den som giver en av dessa små” - dessa som är barn i tron och i kunskapen om Kristus - “allenasten bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge - sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.” (Vers 42.) VFF2 589.1

Fattigdom behöver inte hindra oss hån att bevisa gästvänlighet. Vi skall dela med oss av det vi har. Det finns sådana som kämpar för sitt livsuppehälle och som har stora svårigheter att få inkomsterna att täcka behoven, men de älskar Jesus personifierad i hans heliga, och är beredda att visa gästvänlighet både mot troende och icke-troende, och försöker göra dessa besök givande. Gästerna är välkomna både till familjebordet och familjealtaret. Bönestunden gör intryck på dem som tar del och ett enda besök kan betyda att en människa räddas från andlig död. Herren erkänner detta arbete och säger: “Jag skall belöna.” VFF2 589.2

Bröder och systrar, bjud till era hem dem som behöver en måltid och vänlig omtanke. Gör inga extra anordningar, men ta emot dem när ni ser deras behov och visa dem äkta kristen gästvänlighet. I samvaron med andra finns många dyrbara förmåner. VFF2 589.3

“Människan lever icke av bröd allenast” och när vi delar med oss av den lekamliga födan, bör vi också inge andra hopp, mod och Kristus-lik kärlek. Vi skall “genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd”. (2 Kor. 1: 4.) Och följande försäkran gäller oss: “Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk.” (2 Kor. 9: 8.) VFF2 589.4

Vi lever i en värld av synd och frestelser, och runt omkring oss förgås människor utan Kristus. Gud önskar att vi skall arbeta för dessa på varje tänkbart sätt. Inbjud, om ni själva har ett trevligt hem, hemlösa ungdomar, de som behöver hjälp och som längtar efter förståelse och vänliga ord, hänsyn och omtanke. Om ni önskar föra dem till Kristus, bör ni visa dem den kärlek och hänsyn som man ger dem som är friköpta genom hans blod. VFF2 590.1

Genom Guds försyn kommer vi i kontakt med dem som är oerfarna och med många som behöver medlidande och deltagande. De behöver hjälp, för de är svaga. Unga människor behöver hjälp. I hans kraft, vars kärlek och ömhet omfattar de hjälplösa, de likgiltiga och de som räknas som .hans minsta”, måste vi arbeta för deras framtida välfärd, för danandet av kristna karaktärer. Just de som bäst behöver hjälp kommer ibland att hårt pröva vårt tålamod. Men Kristus säger: “Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.” (Matt. 18: 10.) Och till dem som tar sig an dessa människor, säger Frälsaren: “Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.” (Matt. 25: 40.) VFF2 590.2

De som utför detta arbete får bära försakelsens krona. Men de skall få sin lön. I himmelen skall vi möta de ungdomar som vi inbjöd till våra hem och som vi räddade undan frestelsen. Vi skall se deras ansikten återspegla glansen av Guds härlighet. De “skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor”. (Upp. 22: 4.) (Band 6, sid. 341-348, 1900.) VFF2 590.3