Vägledning För Församlingen II.

Litteraturevangelisten

Den intelligente, gudfruktige, sanningsälskande litteraturevangelisten skulle respekteras, för hans ställning är likvärdig med en evangelii förkunnares. Många av våra unga predikanter och de som är lämpliga för predikantkallet, skulle, om de var verkligt omvända, kunna göra mycket gott genom litteraturarbetet. Genom att träffa människor och beskriva våra tryckalster för dem skulle de få en erfarenhet, som inte enbart predikandet ger dem. När de gick från hus till hus, kunde de samtala med människorna och bära med sig vällukten av Kristi liv. Genom att på detta sätt söka bli till välsignelse för andra, skulle de själva bli välsignade. De skulle göra erfarenheter som stärkte deras tro. Deras bibelkunskap skulle storligen förökas, och de skulle hela tiden lära sig, hur man kan vinna människor för Kristus. VFF2 554.1

Alla våra predikanter skulle känna sig fria att bära med sig böcker, som de kunde lämna överallt. Vart en predikant än reser, kan han lämna en bok hos den familj han bott hos antingen sälja den eller skänka bort den. När vårt budskap började förkunnas, utfördes mycket av detta arbete. Predikanterna arbetade som kolportörer och förtjänsten på böckerna använde de sådan till att understödja verksamheten på platser där hjälp behövdes. Dessa predikanter kan sakkunnigt yttra sig om denna verksamhetsmetod, för de har haft erfarenhet av den. VFF2 555.1

Måtte ingen tro att det är under en predikants värdighet att sälja litteratur för att göra sanningen känd. När han utför detta verk, arbetar han på samma sätt som Paulus gjorde då han sade: “I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder: huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag. Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder. Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.” (Apg. 26: 18-21.) Den vältalige Paulus, som Gud uppenbarat sig för på ett så underbart sätt, gick i all ödmjukhet från hus till hus, under många tårar och frestelser. VFF2 555.2