Vägledning För Församlingen II.

Hem för föräldralösa

När allt har gjorts som kan göras för att bereda hem för de föräldralösa i våra egna hem, kommer det fortfarande att finnas många i vår väld, som behöver vård. De må vara trasiga, ohyfsade och i varje avseende allt annat än tilldragande, men de är lika dyrbara i Guds ögon som våra egna små. De är Guds tillhörighet, för vilka vi kristna bär ansvar. Gud säger att han skall “utkräva deras själar ur vår hand”. VFF2 537.1

Att sörja för dessa behövande är ett gott verk, men i denna tid har inte Herren gett oss som ett folk uppmaning att upprätta stora och dyrbara institutioner för detta ändamål. Men om det bland oss finns personer, som känner sig kallade av Gud att bygga ett sådant hem för vården av föräldralösa barn, bör de följa sin övertygelse om vad som är deras plikt. Men när de tar vård om denna världens fattiga, skulle de också vädja till världen om hjälp med underhållet. De skall inte hämta det hos det folk, åt vilket Gud anförtrott det största uppdrag som någonsin getts åt människor, nämligen uppgiften att förkunna nådens sista budskap till alla folk, tungomål och folkslag. Guds skattkammare måste ha ett överskott för att kunna underhålla verket i fjärran länder. VFF2 537.2

Må de som känner kallelsen att upprätta institutioner skaffa sig skickliga förespråkare som kan framlägga behoven och samla in medel. Må världens människor väckas att se behoven, och må de olika samfunden besökas av dem, som känner att något måste göras för de fattiga och föräldralösa. I varje samfund finns det sådana som fruktar Gud. Vädja till dem, för Gud har gett detta verk till dem. VFF2 537.3

De institutioner för föräldralösa, sjukliga och gamla som grundats av vårt folk bör underhållas. Lämna inte dessa att lida brist och så dra vanära över Guds sak. Hjälpen som ges till dessa institutioner skulle inte betraktas enbart som en plikt utan som en förmån. I stället för att ge varandra onödiga presenter, låt oss ge våra gåvor till de fattiga och hjälplösa. När Herren ser, att vi gör vårt bästa för att lindra behoven, påverkar han andra att hjälpa oss i detta goda verk. VFF2 537.4

Avsikten med ett hem för föräldralösa barn skulle inte bara vara att förse dem med mat och kläder utan att ge dem kristna lärare, som kan uppfostra dem i kunskapen om Gud och hans Son. De som arbetar på detta område skulle vara vidhjärtade och fyllda av inspiration som de undfått vid Golgata kors. De skulle vara bildade och självförsakande människor som vill verka som Kristus verkade för Gud och mänskligheten. VFF2 538.1

När dessa hemlösa har fått en plats där de kan erhålla kunskap, lycka och dygd, och bli söner och döttrar till himmelens Konung, kommer de att vara beredda att på ett Kristuslikt sätt ta del i samhällslivet. De skall uppfostras så, att de i sin tur kan hjälpa andra. Därigenom fortplantas och utvidgas det goda verket. (Band 6, sid. 281-287, 1900.) VFF2 538.2

Vilken moder har någonsin älskat sitt barn såsom Jesus älskar sina barn? Han ser på den fördärvade karaktären med en sorg, som är djupare och mer intensiv än någon moders. Han ser de framtida följderna av de onda gärningarna. Gör därför allting som kan göras för den försummade människan. VFF2 538.3

Om de som inte har några barn, men som Gud har gjort till förvaltare av sina medel, ville öppna sina hjärtan och ta hand om barn som behöver kärlek, omvårdnad, tillgivenhet och hjälp med denna världens goda, skulle de bli långt lyckligare än vad de nu är. Så länge ungdomar som saknar en faders medlidsamma omvårdnad och en moders ömma kärlek, är utsatta för det fördärvliga inflytandet i dessa sista dagar, är det någons plikt att vara i fars och mors ställe för någon av dem. Lär er att ge dem kärlek, tillgivenhet och medkänsla. Alla som bekänner sig ha en Fader i himmelen, som de hoppas sörjer för dem och till sist tar dem till det hem som han berett för dem, borde känna en allvarlig förpliktelse att vara vänner till dem som inga vänner har, fäder och mödrar till de föräldralösa, hjälp åt änkor och vara till någon praktisk nytta i denna värld genom att tjäna mänskligheten. Många har inte betraktat denna sak i dess rätta ljus. Om de lever endast för sig själva, får de inte heller mer kraft än den som erfordras därtill. (Band 2, sid. 329, 1869.) VFF2 538.4