Vägledning För Församlingen II.

238/314

Barnen försummas

Våra barn och ungdomar får allt för ,liten uppmärksamhet. Församlingens äldre medlemmar har inte betraktat dem med ömhet och medkänsla och önskat, att de skulle tillväxa andligen. Barnen har därför inte utvecklats så i sitt andliga liv, som de skulle ha gjort. Några medlemmar som tidigare har älskat och fruktat Gud, tillåter nu sina egna intressen att bli det allt uppslukande, och gömmer sitt ljus under skäppan. De glömmer att tjäna Gud och låter sina affärsintressen kväva deras kristna liv. VFF2 467.4

Skall de unga lämnas vind för våg, utlämnas åt missmod och bli offer för frestelser som lurar överallt för att få dem på fall? Den uppgift som ligger våra medlemmar närmast om hjärtat är att visa intresse för de unga och att med vänlighet, tålamod och ömhet leda dem steg för steg, lära dem den ena föreskriften efter den andra. O, var är fäderna och mödrarna i Israel? Det borde finnas många som, såsom förvaltare av Kristi nåd, skulle känna, inte bara ett flyktigt intresse, men ett särskilt intresse för de unga. Det borde finnas många, vars hjärtan rörts av de ungas beklagansvärda situation, och som inser att Satan använder varje tänkbart bedrägeri för att fånga dem i sitt nät. Gud vill att församlingen skall vakna upp ur sin försoffning och se vad som behöver göras i denna farofyllda tid. VFF2 468.1

Församlingsmedlemmarnas ögon skulle behöva smörjas med den himmelska ögonsalvan, så att de inser vår tids behov. Lammen i hjorden måste få sin näring, och himmelens Herre blickar ned, för att se vem som utför det arbete som han önskar skall göras för barnen och de unga. Men församlingen sover och inser inte vikten av detta. Någon .säger: “Varför behöver vi vara så noga med vår ungdoms urbildning? Jag anser, att om några har bestämt sig för ett kall som kräver boklig lärdom, eller ett yrke som kräver särskild skolning, och de får sin särskilda uppmärksamhet så är det allt som behövs. Det är inte nödvändigt att alla våra ungdomar skall utbildas så väl. Kan inte en grundlig Utbildning av några få fylla behoven?” VFF2 468.2

Nej, svarar jag. Absolut inte. Hur skulle vi kunna göra detta urval bland de unga? Hur skulle vi kunna säga vem som är den mest lovande, vem som skulle utföra den största tjänsten för Gud? Enligt vårt mänskliga sätt att döma, skulle vi kunna begå samma fel som Samuel, som när han sändes att smörja den av Gud utvalde, såg till utseendet. VFF2 468.3

“Men Herren sade till Samuel: ‘Skåda icke på hans utseende och på hans högväxta gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det är icke såsom en människa ser; en människa ser på det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.” (1 Sam. 16: 7:) Ingen av dessa Isais ståtliga söner antogs av Herren. Men när David, den yngste av dem, bara en yngling och en fårherde, gick förbi Samuel, sade Herren till honom: “Stå upp och smörj honom, ty denne är det.” (Vers 12.) Vem kan avgöra vem I en familj som kommer att bevisa sig vara duglig i Guds verk? Alla ungdomar skulle tillåtas få de välsignelser och förmåner, som utbildningen vid våra skolor ger, så att de kunde inspireras att bli Guds medarbetare. VFF2 469.1