Vägledning För Församlingen II.

Våra församlingsskolor

Våra församlingar har en särskild uppgift, när det gäller att utbilda och fostra våra barn, så att inte dessa i skolan eller bland kamrater utsätts för dåligt inflytande. Världen är full av synd och förakt för Guds bud. Städerna har blivit lika Sodom, och våra barn utsätts varje dag för mycket ont. De som går i de offentliga skolorna umgås ofta med sådana, som är ännu mer försummade än de själva, sådana som, om man undantar tiden de sitter i klassrummet, får sin uppfostran på gatan. Unga hjärtan tar lätt intryck. Och om inte deras omgivning är av det rätta slaget, kommer Satan att använda de försummade barnen för att genom dessa påverka dem, som fått en bättre fostran. Och innan adventistföräldrarna vet ordet av, bar på så sätt det onda skett, deras små barn bar dragits in i sedligt fördärv och fått själsliga skador. VFF2 465.1

De protestantiska samfunden har antagit den falska sabbaten, påvemaktens barn, och uppböjt den över Guds heliga dag. Det är vår uppgift att klargöra för våra barn, att veckans första dag inte är den rätta sabbatsdagen och att om vi helgar den sedan vi fått upplysning om den rätta sabbatsdagen, så är detta en överträdelse av Guds lag. Ger ,lärarna i de statliga skolorna våra barn sådan upplysning som överensstämmer med Guds ord? Framställs synden som uppror mot Gud? Lär man dem att lydnad för Guds bud är begynnelsen till all visdom? Vi sänder våra böm till sabbatsskolan för att de skall lära känna adventbudskapet, men sedan under vardagarna i skolan får de läxor att läsa som innehåller villfarelse. Detta förhållande verkar förvirrande på barnen och det skulle inte vara så. Hur skall inflytandet Även undervisning som förvränger adventbudskapet kunna motverkas? VFF2 465.2

Kan vi förvåna oss över att en del av våra unga under sådana omständigheter inte uppskattar sina kristna förmåner? Kan vi undra över att de råkar ut för frestelser? Kan vi undra över att de, när de så försummas, söker förströelser, som inte gör dem något gott, och att deras andliga intressen försvagas och deras andliga liv förmörkas? Sinnet utvecklas allt efter den näring det får, och skörden blir av samma natur som den säd som såddes. Visar inte dessa fakta tydligt behovet av att vaka över vår ungdoms utbildning redan i deras tidigaste år? Vore det ,inte bättre, att de unga till en viss grad växte upp okunniga om sådant, som vanligen anses som bildning, än att de blir vårdslösa när det gäller Guds sanning? VFF2 466.1

När Israels barn lämnade egyptierna, sade Herren: “Ty jag skall på den natten gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egyptens land, -både människor och boskap; och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom; jag är Herren. . . . Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som är i skålen, och bestryken det övre dörrträet och båda dörrposterna med blodet som är i skålen; och ingen av eder må gå ut genom sin husdörr intill morgonen. Ty Herren skal! gå fram för att hemsöka Egypten; men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de två dörrposterna, skal! Herren gå förbi dörren och icke tillstädja Fördärvaren att komma in i edra hus och hemsöka eder. Detta skolen I hålla; och det skal! Vara en stadga för dig och dina barn till evärdlig tid.” (2 Mos. 12: 12, 22-24.) Blodet på dörrträet symboliserade Kristi blod, som räddade de förstfödda bland hebréerna från förbannelsen. VFF2 466.2

Israeliternas erfarenhet skrevs ned till ,lärdom för dem som skulle leva i de sista dagarna. Innan den stora hemsökelsen drabbar jordens inbyggare, manar Herren alla som är sanna israeliter att bereda sig för denna händelse. Till föräldrarna sänder han ett varningens ‘rop: “Samla dina barn i ditt hus; ta dem bort från dem som ringaktar Guds bud och som lär och praktiserar det onda. Lämna, så snart som möjligt är, de stora städerna. Upprätta församlingsskolor. Ge era barn Guds ord som den fasta grunden för all deras utbildning. Det är rikt på underbara lärdomar, och om eleverna studerar det på småskolestadiet härnere, kommer de att vara beredda för den högre klassen därovan.” VFF2 467.1

Guds ord kommer till oss i denna tid: “Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? VFF2 467.2

Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: ‘Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.’ Alltså: ‘Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.’” (2 Kor. 6: 14-18.) Var är era barn? Uppfostrar ni dem till att se och undfly det fördärv, som råder i världen på grund av köttets lusta? Söker ni rädda deras andliga liv eller bidrar ni genom er försummelse till deras fördärv? VFF2 467.3