Vägledning För Församlingen II.

3/314

Falsk trygghet

“Herrens stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast” (Sef. 1: 14), - men var finner man den sanna adventandan? Vilka bereder sig för att kunna bestå i den tid av frestelser som just ligger framför oss? Guds folk som anförtrotts heliga, allvarliga och prövande sanningar för denna tid, sover på sin post. Genom sina handlingar säger de: Vi har sanningen; vi är “rika och har vunnit rikedomar och behöver intet” medan det sanna Vittnet förklarar, att “du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken”. (Upp. 3: 17.) VFF2 14.1

Hur beskriver inte dessa ord förhållandet i församlingen idag: “Du vet inte att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.” Guds tjänare bär fram den helige Andes varnings budskap, påpekar karaktärsfel för de vilsefarande, men dessa säger: “Det gäller inte mig. Jag tar inte emot det budskap du förkunnar. Jag gör det bästa jag kan. Jag tror sanningen.” VFF2 14.2

Den onde tjänaren som sade i sitt hjärta: “Min herre kommer icke så snart”, bekände sig vänta Kristus. ‘Han var en “tjänare”, till det yttre hängiven tjänsten för Gud, medan hans hjärta var överlåtet åt Satan. Han förnekar inte öppet sanningen såsom bespottaren gör, men uppenbarar i sitt liv hjärtats tanke: Herren fördröjer sin ankomst. Detta antagande gör honom likgiltig för de eviga tingen. Han godtar världens levnadsregler och följer dess seder och bruk. Själviskhet, världslig stolthet och äregirighet är det förhärskande. Rädd att hans bröder skall stå högre än han själv, börjar han att förringa deras ansträngningar och ifrågasätta deras motiv. På så sätt slår han sina medtjänare. Allt eftersom han avlägsnar sig från Guds folk, förenar han sig med de ogudaktiga. Man finner att han äter och dricker med “de druckna” och sluter sig allt mer till de världsliga och deras livsstil. På så sätt in vaggas han i en världslig trygghet och blir offer för tanklöshet, likgiltighet och lättja. VFF2 14.3

Början till detta onda var bristande vaksamhet och bön och sedan försummelse av andra kristna plikter, och så var vägen öppen för andra synder. Varje kristen blir utsatt för världens lockelser, köttets begärelser och andra Satans frestelser. Ingen är trygg. Oavsett vilka erfarenheter vi har och hur hög vår ställning är, behöver vi vaka och bedja oavlåtligen. Vi måste dagligen kontrolleras av Guds Ande, annars kommer vi att kontrolleras av Satan. VFF2 15.1