Vägledning För Församlingen II.

Hjärtats beredelse

Vid dessa samlingar måste vi alltid komma ihåg att två krafter är aktiva. En för människor osynlig kamp pågår. Herrens arme är på plats för att rädda människor. Satan och hans härsmakt är också i full verksamhet för att på alla tänkbara sätt försöka förleda och fördärva. Herren bjuder oss: “Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.” (Ef. 6: 11, 12.) Dag efter dag pågår striden. Om våra ögon kunde öppnas att se de goda och de onda makterna i aktion, skulle ingen lättsinnighet eller flärd, inget gyckel och skämt förekomma. Om alla tog på sig hela Guds vapenrustning och troget kämpade Herrens strid, skulle segrar vinnas som skulle få mörkrets makter att darra. VFF2 391.1

Ingen av oss skulle resa till lägermötet i förlitande på att predikanterna eller missionsarbetarna skall göra mötet till en välsignelse för oss. Gud vill inte att hans folk skall betunga predikanten. Han vill inte att de skall försvagas genom att förtrösta på människor för att få hjälp. De skall inte som hjälplösa barn luta sig mot någon annan för att få stöd. Som förvaltare av Guds nåd, skulle varje församlingsmedlem känna ansvar för att ha liv och rot i sig själv. Var och en skulle känna, att till en viss grad beror mötets utgång på honom. Säg inte: “Jag har inget ansvar. Jag skall inte göra något på detta möte.” Om ni känner det så ger ni Satan tillfälle att verka genom er. Han skall påverka er med sina tankar och se till att ni gör något enligt hans planer. I stället för att församla med Kristus, förskingrar ni. VFF2 391.2

Mötets framgång beror på den helige Andes närvaro och makt. Var och en som älskar sanningens sak skulle bedja om att Anden skulle utgjutas. Och vi måste göra allt som ligger i vår makt för att avlägsna allt som hindrar hans verk. Den helige Ande kan aldrig utgjutas, så länge oenighet och bitterhet råder mellan medlemmarna i församlingarna. Avund, svartsjuka, elaka förmodanden och förtal är allt av Satan och spärrar effektivt vägen för den helige Andes verk. Ingenting i världen är så dyrbart för Gud som hans församling. Ingenting vakar han över med sådan “svartsjuk” omsorg. Ingenting sårar Gud så som när hans tjänares inflytande skadas. Han skall hålla räkenskap med alla som hjälper Satan med att kritisera och nedslå modet. VFF2 392.1

De som inte kan visa sympati, ömhet och kärlek kan inte utföra Guds verk. Innan profetian kan uppfyllas, skall den svage “vara såsom David, och Davids hus skall vara såsom ett gudaväsen, såsom Herrens ängel”. (Sak. 12: 8.) Guds barn måste lägga bort alla misstankar mot sina syskon. Hjärta måste slå i takt med hjärta. Kristlig godhet och kärlek skulle praktiseras mera spontant. Orden ringer i mina öron: “Håll samman, håll samman!” Denna tids allvarliga, heliga sannings budskap skulle förena Guds folk. Onskan om överlägsenhet måste dö. Ett enda tävlingsobjekt skulle dominera: Vem är till sin karaktär mest lik Jesus? Vem har mest helhjärtat gömt jaget i Jesus? VFF2 392.2

“Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt”, säger Kristus. (Joh. 15: 8.) Om det någonsin finns en plats, där de troende skulle bära mycken frukt, så är det på våra lägermöten. Vid dessa möten lägger man märke till våra handlingar, våra ord, vår anda; och vårt inflytande sträcker sig in i evigheten. VFF2 392.3

Karaktärens förvandling måste för världen bli beviset på Kristi inneboende kärlek. Herren väntar att hans folk skall visa att nådens frälsande kraft kan påverka den ofullkomliga karaktären så att den utvecklas harmoniskt och bär frukt i överflöd. VFF2 393.1

Men för att vi skall kunna fullfölja Guds avsikt, måste ett förberedelsens verk utföras. Herren uppmanar oss att tömma våra hjärtan på all själviskhet, som är roten till främlingskapet. Han längtar efter att få utgjuta sin helige Ande i rikt mått, och han bjuder oss att öppna vägen genom självförnekelse. När “jaget” överlåts åt Gud, öppnas våra ögon så att vi kan se de stötestenar som vi i vår bristande Kristus-likhet lagt i andras vag. Alla dessa vill Gud att vi skall röja undan. Han säger: “Bekännen alltså edra synder för varandra och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade.” (Jak. 5: 16.) Sedan kan vi känna samma förvissning som David kände då han bekänt sin synd. Han bad: “Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande. Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.” (Ps. 51:14, 15.) VFF2 393.2

När Guds nåd fyller vårt inre, omges själen Även atmosfär av tro och mod och Kristus-lik kärlek, en atmosfär som verkar andligt stärkande på alla som inandas den. Då kan vi resa till lägermötet, inte endast för att ta emot, utan för att dela med oss. Var och en ‘som tagit emot Kristi förlåtande kärlek, som blivit upplyst av Guds Ande och omvänd till sanningen, kommet att känna att för dessa dyrbara välsignelser står han i skuld till varje människa som han kommer i kontakt med. De som är ödmjuka i hjärtat vill Herren använda för att nå sådana som inte ordinerade predikanter kan närma sig. De inspireras till att tala ord, som uppenbarar Kristi frälsande nåd. VFF2 393.3

Och när de är till välsignelse, blir de själva välsignade. Gud ger oss tillfälle att dela med oss av nåden, så att han kan ge oss ännu mera nåd. Hopp och tro tillväxer allt eftersom Herrens tjänare arbetar med ,de gåvor och förmågor som Herren skänkt honom. En gudomlig kraft samarbetar då med honom. . . . VFF2 393.4