Vägledning För Församlingen II.

Att representera Guds karaktär

Allt ljus i det förgångna, allt ljus som lyser i nutiden och når in i framtiden såsom det är uppenbarat i Bibeln är avsett för var och en som vill ta emot det. Härligheten av detta ljus, som är själva härligheten av Kristi karaktär, skall uppenbaras hos den enskilda, i familjen, i församlingen, i den evangeliska verksamheten och i varje institution som upprättas av Guds folk. Allt detta skulle enligt Guds önskan vara symboler för vad som kan göras för världen. De skall vara förebilder för evangeIii sannings frälsande kraft. De är medel till att fullborda Guds stora avsikt med människosläktet. VFF2 377.2

Guds folk skall vara redskap genom vilka universums högsta inflytande förmedlas. I Sakarja syn ger de två olivträd som stod inför Gud ut sin gyllene olja genom gyllene rör i helgedomens skål. Från denna får helgedomens lampor sitt ljus, för att de skall ge ett oavbrutet klart och skinande ljus. Från de smorda som står i Guds närhet, förmedlas på detta sätt fullheten av gudomligt ljus, kärlek och kraft till hans folk för att de skall kunna ge ljus, glädje och uppmuntran till andra. De skall vara kanaler, genom vilka himmelska redskap skall låta Guds kärleks ström flyta ut till världen. VFF2 377.3

Den avsikt som Gud söker genomföra genom sitt folk idag är densamma som han önskade utföra genom Israel, när han förde dem ut ur Egypten. Genom att se godheten, nåden, rättvisan och Guds kärlek uppenbarad i församlingen, får världen en bild av hans karaktär. Och när Guds hg på detta sätt kommer till uttryck i vårt Ev, skall även världen inse att de som älskar, fruktar och tjänar Gud, är långt överlägsna alla andra folk på jorden. VFF2 378.1

Herren har sina ögon på sitt folk. Han har sina planer angående var och en av dem. Det är hans avsikt att de som efterföljer hans bud skall bli ett avskilt folk. De ord som Moses, genom inspirationens Ande, skrev till det forna Israel, gäller Guds folk även idag: “Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud; dig har Herren, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.” (5 Mos. 7: 6.) “Se, jag har lärt eder stadgar och rätter, såsom Herren, min Gud, har bjudit mig, på det att I mån göra efter dem i det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning. I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas eder såsom vishet och förstånd av andra folk. När de får höra alla dessa stadgar, skola de säga: ‘I sanning, ett vist och förståndigt folk är detta stora folk.’ Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar äro det så nära som Herren; vår Gud, är oss, ‘så ofta vi åkalla honom? Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rätter så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger eder?” (5 Mos. 4: 5-8.) VFF2 378.2

Inte ens dessa ord kan fullständigt uttrycka storheten och härligheten i Guds avsikt som skall utföras av hans folk. Inte endast för denna värld utan för universum skall vi uppenbara hans rikes principer. Aposteln Paulus, ledd av den helige Ande, skriver: “At mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom och att lägga i dagen, huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare. Ty Gud ville, att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen.” (Ef. 3: 8-10.) VFF2 378.3

Syskon, “ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor”. “Hurudana bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan, medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse!” (1 Kor. 4: 9; 2 Petr. 3: 11, 12.) VFF2 379.1

För att uppenbara Guds karaktär, och så att vi inte skall bedra oss själva, församlingen och världen med en förfalskad kristendom, måste vi bli personligen bekanta med Gud. Om vi har g'emenskap med Gud är vi hans tjänare, även om vi aldrig predikar för en församling. Vi är Guds medarbetare i att framställa hans karaktärs fullkomning i mänsklig gestalt. (Band 6, sid. 9-13, 1900.) VFF2 379.2