Vägledning För Församlingen II.

Den sista församlingen är inte Babylon

Under åratal har jag i mina vittnesbörd framhållit att om någon framträder och säger sig ha stort ljus, men samtidigt förordar att det som Herren genom sina tjänare byggt upp skall rivas ned, är denne storligen bedragen och arbetar inte enligt den linje som Kristus följer. Det vore bättre att de som påstår att sjundedagsadventistförsamlingen utgör Babylon, eller en del av Babylon, stannade hemma. Må de stanna och tänka efter vilket slags budskap som skall förkunnas i denna tid. I stället för att samverka med gudomliga krafter för att bereda folk för Herrens dag, har de ställt sig på samma sida som “brödernas åklagare” som anklagar dem inför Gud dag och natt. . . VFF2 366.1

Trots att synd och missförhållanden förekommer i församlingen, och kommer att så göra till tidens slut, skall församlingen dessa sista dagar vara ljuset i en värld som är nersmutsad och demoraliserad av synd. Församlingen, som är svag och felande, i behov av tillrättavisningar, varningar och råd, är det enda på jorden som är föremål för all Kristi uppmärksamhet. Världen är en verkstad där Jesus i samarbete med mänskliga och gudomliga krafter, genom. sin nåd och gudomliga barmhärtighet, utför under med människohjärtan. VFF2 366.2

Änglarna förvånas, när de ser den karaktärens förvandling som sker hos dem som överlåter sig åt Gud, och de uttrycker hänfört sin glädje i lovsånger till Gud och Lammet. De ser dem som av naturen är vredens barn, omvända sig och bli Kristi medarbetare för att leda människor till Gud. De ser dem som var i mörker, bli ljus som lyser i detta onda och förvända släktes moraliska natt. De ser hur de genom en andlig erfarenhet blir beredda att lida med sin Herre, för att därefter få dela hans härlighet i himmelen. VFF2 366.3

Gud har en församling på jorden, som upphöjer den förtrampade lagen och visar världen Guds Lamm som borttager världens synder. Församlingen är försvararen av Kristi nåds rikedom och genom församlingen skall Gud slutligen helt och fullt uppenbara sin kärlek till världen som då skall upplysas av dess härlighet. Kristi bön om att hans församling skall bli ett med honom, som är ett med Fadern, kommer slutligen att bli besvarad. Den helige Andes rika gåva skall ges och därigenom att Guds folk har ständig tillgång till denna kraft blir de vittnen för världen om Guds kraft till frälsning. VFF2 367.1

Det finns endast en församling i världen, som f.n. står vid “bräckan i muren” och åter upprättar “grundvalar ifrån forntida släkten. . .” Den som riktar denna världs och andra kyrkosamfunds uppmärksamhet på denna församling och utpekar den som Babylon, samarbetar med “brödernas åklagare”, Är det möjligt att det skall finnas sådana i våra egna led, som skall tala förvända ting och ge uttryck för samma uppfattning som Satan skulle vilja sprida i världen om dem som håller Guds bud och bevarar tron på Jesus? Skulle det inte finnas tillräckligt med arbete för att tillfredsställa er iver att förkunna sanningen för dem som lever i villfarelsens mörker? VFF2 367.2

Som utvalda förvaltare av medel och förmågor har ni missbrukat Herrens egendom genom att sprida villoläror. Hela världen är fylld av hat mot dem, som förkunner Guds lags bindande krav, och den församling som är lojal mot Gud kämpar en kamp utanför det vardagliga. “Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.” (Ef. 6: 12.) De som har någon verklig förståelse av vad denna kamp innebär, vänder inte sina vapen mot församlingen, utan skall med alla sina krafter kämpa tillsammans med Guds folk mot ondskans förbund. VFF2 367.3

De som under eget ansvar börjar offentliggöra ett budskap och, som samtidigt som de påstår sig vara undervisade och ledda av Gud, fortfarande koncentrerar sig på att riva ned det som Gud under åratal har byggt upp, Utför inte Guds verk. Låt oss förstå att dessa människor står på den store bedragarens sida. Tro dem inte! De har förenat sig med Guds och sanningens fiender. De förlöjligar predikantämbetet som ett organiserat “prästhantverk”. Ta avstånd från sådana och från deras budskap, hur mycket de än citerar Vittnesbörden och försöker att förskansa sig bakom dem. Ta inte emot dem, för Gud har inte gett dem detta arbete. Resultatet av deras verksamhet bli tvivel på Vittnesbörden, och, så långt det är dem möjligt, kommer de att omintetgöra det verk som jag har utfört under många år. VFF2 368.1

Nästan hela min livstid har jag ägnat åt detta arbete, men min börda har ofta gjorts tyngre genom att det funnits sådana som förkunnat ett budskap, som inte varit från Gud. Denna sorts “onda tjänare” har tagit valda delar av Vittnesbörden och inramat dem i villfarelse, för att genom denna framställning ge inflytande åt deras falska virtnesbörd. När det har blivit klart att deras budskap är villolära, drabbas Vittnes börden, som dragits in i sammanhanget, av samma fördömelse. Och de människor som inte känner till att de citerade” Vittnesbörden” är utdrag från privata brev, använda utan mitt tillstånd, använder dem som bevis för att mitt verk inte är av Gud eller av sanningen, utan ett falskt budskap. De som på detta sätt drar vanrykte över Guds verk, kommer en dag att få svara inför Gud för sina gärningar. VFF2 368.2

Gud har en församling, och denna har en gudomligt tilldelad tjänst. “Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.” (Ef. 4: 11-15.) VFF2 368.3

Herren har sina utvalda tjänare, och en församling som har genomlevt förföljelse, kamp och mörker. Jesus älskade församlingen och gav sig själv för den, och han vill fylla, förfina, förädla och upphöja den, så att den skall kunna stå fast mitt i världens fördärvliga inflytande. Gud har kallat människor till att med svartsjuk omsorg och stark uthållighet vaka över att församlingen inte besegras av Satans onda bedrägerier, utan att den står fast och främjar Guds ära bland människor. Det kommer alltid att råda en våldsam konflikt mellan församlingen och världen. Tänkesätt konfronteras med tänkesätt, princip med princip, sanning med villfarelse, men i den kris som snart skall kulminera och som redan börjat, skall erfarna människor utföra det uppdrag Gud gett dem och visa en sådan omsorg om sina medmänniskors andliga väl som sådana som måste avlägga räkenskap. . . VFF2 369.1

Måtte alla förstå de ord jag nu skriver. De som samarbetar med Gud är hans verktyg, och i sig själva äger de inte någon särskild nåd och helighet. Det är endast när de samarbetar med de himmelska makterna, som de har framgång. De är endast lerkärl i vilka Gud förvarar sin sannings rikedomar. Paulus må plantera och Apollos vattna, men endast Gud är den som ger växten. VFF2 369.2

Gud talar genom sina utvalda tjänare, och må inte någon människa eller någon sammanslutning av människor såra Guds Ande genom att vägra att lyssna till Guds ords budskap från hans utvalda budbärare. Människorna stänger in sig i ett mörkt rum där de vägrar att lyssna till Guds budskap. De utestänger sig själva från oändliga välsignelser och den härlighet som skulle tillfalla Kristus, berövar de honom genom att visa ringaktning för hans utvalda tjänare. VFF2 370.1

Gud skapar inte förvirring, utan frid. Men Satan är en vaksam fiende som aldrig sover och alltid påverkar människosinnet, för att finna en jordmån där han kan så sitt ogräs. Om han finner några som han kan värva i sin tjänst, kommer han att föreslå idéer och falska teorier och göra dem ivriga att förkunna villoläror. Sanningen inte endast omvänder, utan renar dess mottagare. Jesus har varnat oss för falska lärare. VFF2 370.2

Ända från vårt verks början har det gång på gång funnits sådana som kommit med nya och uppseendeväckande teorier. Men om de som säger sig tro sannlingen ville gå till dem som har erfarenhet och vända sig till Guds ord i en läraktig, ödmjuk anda, undersöka sina teorier i sanningens ljus och med hjälp av trossyskon som flitigt studerat Bibeln, samtidigt fråga Gud: “Är detta Herrens väg, eller är det en falsk stig som Satan försöker leda in mig på? skulle de få ljus och undslippa fågelfångarens nät. VFF2 370.3

Måtte alla församlingsmedlemmar ta sig till vara för sådana som bestämmer en tid då Herren skall uppfylla löftet om sin tillkommelse eller vilket annat särskilt löfte som han gett. “Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.” (Apg. 1: 7.) Falska lärare kan tyckas vara mycket nitiska för Guds verk och ge ekonomiska bidrag för att förkunna sina teorier för världen och församlingen, men eftersom de blandar villolära med sanning, är deras budskap bedrägligt och leder människor in på villovägar. De måste bemötas med motstånd, inte därför att de är onda människor, utan därför att de är falska lärare och försöker att sätta sanningens stämpel på en falsk lära. VFF2 370.4

Vilken skada att människor vill göra sig sådan möda för att upptäcka lögnaktiga teorier när det finns ett helt förrådshus av sanningens dyrbara klenoder, genom vilka folket skulle kunna berikas i sin heligaste tro. I stället för att undervisa om sanningen, låter de sin fantasi uppehålla sig vid det som är nytt och ovanligt, och drar sig själva från gemenskap med dem som Gud använder för att föra människor upp på sanningens plattform. De förbiser allt som sagts om enighet i tankar och känslor, de ringaktar Kristi bön om enhet, som om den enhet om vilken han bad var oväsentlig och att det inte var nödvändigt för hans lärjungar att vara ett, såsom han är ett med Fadern. De avviker från ämnet, och kallar sina bröder att följa deras exempel av nit för Herren liksom Jehu fordom. VFF2 371.1

Om detta nit fick dem till att samarbeta med deras trossyskon som burit dagens tunga hetta, och om de var lika uthålliga som de i att övervinna besvikelser och hinder skulle deras exempel vara värt att följa och Gud skulle ta emot dem. Men det är förkastligt när människor börjar med att proklamera ett underbart ljus, och ändå drar sig ifrån de tjänare som Gud leder. Det var så Koran, Datan och Abiram handlade, och deras gärningar är nedtecknade som en varning för alla andra. Vi skall inte göra som de - anklaga och fördöma dem som Gud har ålagt bördan av verket. VFF2 371.2

De som har påstått att sjundedagsadventist-samfundet var Babylon har använt Vittnesbörden för att till synes få dess stöd, men varför har de aldrig nämnt om det som under många år varit huvudämnet i mitt budskap - församlingens enhet? Varför citerade de inte ängelns ord: “Slut er samman, slut er samman, slut er samman”? Varför upprepade de inte förmaningen och framhöll principen att “i enighet är styrka, men i splittring är svaghet”? VFF2 371.3

Det är sådana budskap som har splittrat församlingen och dragit skam över oss inför sanningens fiender. I sådana budskap avslöjas tydligt den stora bedragarens förledande verksamhet som hindrar församlingen att uppnå fullkomlig enhet. Dessa lärare följer sina egna infall, handlar enligt sitt eget gottfinnande och belamrar sanningen med falska åsikter och teorier. De vägrar att ta råd av sina medtroende och fortsätter sin egen väg, tills de blir just vad Satan önskar att de skulle bli ur balans. VFF2 371.4

Jag varnar mina trossyskon för Satans verk i varje form. Guds och människans stora motståndare triumferar i dag över att han har lyckats bedra så många och att han förmått dem att använda sina medel och förmågor till att skada. Deras pengar kunde ha använts för att främja sanningen för vår tid, men i stället har de använts till att framhålla idéer som inte är grundade i sanningen. VFF2 372.1

Jag vädjar enträget till dem som säger sig tro sanningen att . leva i endräkt med sina medtroende. Låt inte världen få orsak att säga att vi går till ytterlighet, att vi är oeniga, att den ena lär si och den andra så. Undvik tvister. Må var och en vara på sin vakt och se till att han står vid rämnan i muren för att laga den, i stället för att stå bredvid muren och försöka åstad komma en bräcka. Låt oss alla tänka på att inte för hårt antasta det enda folk som uppfyller beskrivningen av dem som håller Guds bud och har Jesu tro och som höjer rättfärdighetens principer i dessa sista dagar. VFF2 372.2

Gud har ett särskilt folk, en församling på jorden som inte står efter någon annan, utan har större förutsättningar än andra i sina möjligheter att framställa sanningen och försvara Guds lag. Gud har gudomligt Utvalda tjänare, människor som han leder, människor som har burit dagens tunga hetta och som samarbetar med de himmelska budbärarna för att utbreda Kristi rike i världen. Måtte alla förena sig med dessa utvalda tjänare, och till sist bli funna bland dem som har de heligas tålamod, håller Guds bud och bevarar tron på Jesus. . . VFF2 373.1

Gud har en församling på jorden som är hans utvalda folk och som helgar hans bud. Han leder, inte vilsegångna “avläggare”, inte en här och en där, utan han leder ett folk. Sanningen är en helgande kraft. Men den stridande församlingen är inte den triumferande församlingen. Det finns ogräs bland vetet. “Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?” var tjänarens fråga, men Mästaren svarade: “Nej, ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.” (Matt. 13: 28, 29.) Evangelii nät fångar inte endast god fisk, utan också dålig, och endast Herren känner vilka som tillhör honom. VFF2 373.2

Det är vår personliga plikt att vandra ödmjukt inför Gud. Vi skall inte söka något okänt, nytt budskap. Vi skall inte tro, att de som Gud utvalt och som försöker vandra i ljuset, utgör Babylon. VFF2 373.3

Det är de fallna kyrkosamfunden som utgör Babylon. Babylon har gett näring åt förgiftade trosläror. Villfarelsens vin är sammansatt av falska läror, som t.ex. själens naturliga odödlighet, de ogudaktigas eviga pina, förnekandet av Jesu existens innan han föddes i Betlehem, och försvaret och upphöjandet av veckans första dag över Guds heliga och avskilda dag. Dessa och närbesläktade villoläror framställs för världen av olika kyrkosamfund, och så uppfylls Bibelns ord: “Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit.” (Första utgåvan 1893, Testimonies to Ministers, sid. 36-62.) VFF2 373.4

Svag och felande, i ständigt behov av varning och råd, är församlingen inte desto mindre föremålet för hans största intresse. Han gör sådana nådens under i människohjärtan, och åstadkommer sådan karaktärsförvandling att änglarna förvånas och uttrycker sin glädje i lovsånger. De fröjdas då de tänker på att en syndfull, vilsegången människa kan bli så förvandlad. (Band 7, sid. 16, 1902.) VFF2 373.5

Gud har ett folk, av vilket hela himmelen är intresserad, och de är de enda på jorden som är så älskade av Gud. Må var och en som läser dessa ord grundligt tänka igenom dem, för i Jesu namn skulle jag vilja inpränta dem hos alla. När någon, antingen bland oss eller utanför oss, förkunnar ett budskap som säger att Guds folk räknas till Babylon, och hävdar att det höga ropet är en kallelse att gå ut ifrån henne, skall ni veta att han inte frambär sanningens budskap. Ta inte emot honom och önska honom inte “lycka till”, för Gud har inte talat till honom och inte heller gett honom ett budskap, utan denna person har gått ut innan han blev sänd. (Testimonies to Ministers, sid. 41.) VFF2 373.6

Herren har förklarat att forntidens historia skall upprepas, när vi närmar oss verkets avslutning. Varje sanning som han har gett för dessa sista dagar skall förkunnas för hela världen. Varje pelare som han har upprest skall stärkas. Vi kan inte nu avvika från den grund som Gud har lagt. Vi kan inte nu gå in i en ny organisation, för det skulle betyda avfall från sanningen. (1905, Notebook Leanets, “Församlingen”, nr 1.) VFF2 374.1

Vi behöver inte tvivla eller frukta att inte verket skall ha framgång. Gud är dess ledare, och han skall ordna allt. Om det i verkets ledning råder förhållanden som behöver ändras skall Herren ta hand om det och ställa allt till rätta. Låt oss tro att Gud skall föra den härliga farkost, som bär Guds folk, tryggt i hamn. (Review and Herald, den 20 sept. 1892.) VFF2 374.2