Vägledning För Församlingen II.

Hesekiels syn

Hesekiel, den sörjande profeten i landsflykt i kaldéernas land, fick en syn som lärde honom samma trons läxa om Israels mäktige Gud. När han var på stranden av floden Kebar, tycktes en stormvind komma norrifrån, “ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt däri, mitt i elden, syntes något som var såsom glänsande malm.” Och ett antal hjul av egendomligt utseende, sammanfogade med varandra, sattes i rörelse av fyra väsenden. Högt över allt detta syntes något som såg ut att vara av safirs ten, och som liknade en tron “och ovanpå det som liknade en tron satt en som till utseendet liknade en människa”. - “Väsendena vore till sitt utseende lika elds glöd, som brunno likasom bloss, under det att elden for omkring mellan väsendena; och den gav ett sken ifrån sig, och ljungeldar foro ut ur elden.” - “Och de hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna.” (Hes. 1 kap.) VFF2 360.3

Det var hjul efter hjul i ett arrangemang så komplicerat, att det föreföll Hesekiel vara en enda oreda. Men när de rörde sig, skedde detta med fullkomlig precision och i perfekt harmoni. Himmelska väsenden drev dessa hjul, och skönast av allt, på den härliga tronen av safir satt den Evige, medan tronen omgavs Även regnbåge, symbolen för nåd och kärlek. Överväldigad av scenens obeskrivliga härlighet föll Hesekiel på sitt ansikte, när en röst befallde honom att resa sig och höra Herrens ord och han fick ett varningens budskap till Israel. VFF2 361.1

Synen gavs till Hesekiel vid en tid då hans sinne var fyllt med onda aningar. Han såg sina fäders land ligga övergivet. Staden som förut hade varit fylld med människor, hade inte längre några invånare. Muntra röster och lovsånger hördes inte längre inom dess murar. Profeten själv var främling i ett främmande land, där gränslös ambition och vild grymhet härskade. Vad han såg och hörde av mänskligt tyranni och ondska pinade hans själ och han sörjde bittert både dag och natt. Men de underbara symboler som visades honom vid floden Kebar, uppenbarade en makt som var starkare än all jordisk makt. Högre än de stolta och grymma monarkerna i Assyrien och Babylonien tronade nådens och sanningens Gud. VFF2 361.2

De egendomligt kombinerade hjulen, som för profeten tycktes vara en sådan oreda, stod under ledning Även gudomlig hand. Guds Ande, som enligt det som uppenbarades för honom, rörde och styrde dessa hjul, vände förvirring till enhet så att hela världen stod under hans kontroll. Myriader av förhärligade väsenden stod reda att på hans ord betvinga onda människors makt och beräkning och verka till det bästa för de trogna. VFF2 361.3