Vägledning För Församlingen II.

Gud i frälsningsplanen

Aposteln säger: “Det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv.” (2 Kor. 5: 19.) Endast när vi begrundar den stora återlösningsplanen, kan vi rätt uppskatta Guds karaktär. Skapelsen var en uppenbarelse av hans kärlek; men enbart Guds gåva att frälsa det skuldtyngda och fördärvade släktet uppenbarar de oändliga djupen av gudomlig kärlek och medkänsla. “Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (Joh. 3: 16.) Emedan Guds lag gäller och dess rätt är bevisad, kan syndaren få förlåtelse. Den dyrbaraste gåva som himmelen hade att ge, gavs också för att Gud själv skulle “befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus”. (Rom. 3: 26.) Genom den gåvan lyftes människan upp ur det fördärv och den degradering som synden försatt henne i, och hon blir Guds barn. Paulus säger: “I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: ‘Abba! Fader!’” (Rom. 8: 15.) VFF2 347.2

Trossyskon, i likhet med den älskade Johannes uppmanar jag er att se “vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi .få kallas Guds barn”. (1 Joh. 3: 1.) Vilken kärlek, vilken oförliknelig kärlek, att syndare och fiender som vi är, vi får komma tillbaka till Gud och bli barn av hans familj! Vi får tilltala honom med det dyrbara namnet “Vår Fader”, vilket är ett tecken på vår tillgivenhet för honom och ett löfte om hans ömma hänsyn och förhållande till oss. Och när Guds Son ser nådens arvingar, blygs han inte för att kalla oss bröder. Vi har t.o.m. ett heligare förhållande till Gud än änglarna som aldrig har syndat. VFF2 347.3

All den faderliga kärlek som generation efter generation har strömmat genom människors hjärtan, alla de ömhetens källor som sprungit upp i människors inre är, jämförd med Guds gränslösa, outtömliga kärlek, bara en liten rännil mot den oändliga oceanen. Ingen tunga kan beskriva den, ingen penna teckna den. Du må meditera över den dagligen hela ditt liv; du må flitigt studera Bibeln för att fatta den; du må använda varje kraft och förmåga som Gud gett dig, i försöket att förstå din himmelske Faders kärlek och medlidande, men ändå är det en oändlighet därbortom. Du må studera denna kärlek under tids åldrar, ändå kan du inte helt förstå längden och bredden, höjden och djupet av Guds kärlek, när han gav sin Son att dö för denna värld. Inte ens själva evigheten kan helt uppenbara den. Dock, när vi studerar Bibeln och mediterar över Kristi liv och frälsningsplanen blir dessa ämnen allt klarare för oss. Och vi kommer att få den välsignelse som Paulus tillönskade församlingen i Efesus, när han bad, att Gud “må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro”. (Ef. 1: 18-19.) VFF2 348.1

Satan söker ständigt nya vägar för att hålla människors sinnen sysselsatta med sådant som hindrar dem från att lära känna Gud. Han söker få dem att uppehålla sig vid sådant som förmörkar deras sinnen och gör dem missmodiga. Vi lever i en värld av synd och fördärv, omgivna av inflytanden som syftar till att locka Kristi lärjungar att göra orätt och göra dem modlösa. Frälsaren sade: “Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.” (Matt. 24: 12.) VFF2 348.2