Vägledning För Församlingen II.

Avsikten med “Vittnesbörden”

I gamla tider talade Gud till människorna genom profeter och apostlar. I dessa dagar talar han till dem genom sin Andes Vittnesbörd. Det har aldrig funnits en tid, då Gud mer allvarligt undervisat sitt folk än vad han nu gör angående sin vilja och den väg han vill att de skall följa. VFF2 286.3

Herren har ansett det lämpligt att i en syn visa mig hans folks behov och synder. Fast det har varit smärtsamt för mig, har jag troget påpekat för syndarna deras fel och hur dessa skulle kunna avhjälpas. På så sätt har Guds Ande uttalat varningar och domar, men heller aldrig hållit tillbaka sitt löfte om nåd. VFF2 287.1

Ångerfulla syndare behöver inte förtvivla därför att de blir påminda om sina överträdelser och de faror som hotar. Det Gud gör för dem i just detta avseende, visar hur mycket han älskar dem och till frälsa dem. För att ärva det eviga livet behöver de endast följa hans råd och göra hans vilja. Gud påvisar för sitt vilsefarande folk deras synd för att de i ljuset av den gudomliga sanningen skall se den i all dess avskyvärdhet. Det är då deras plikt att överge dem för alltid. Om Guds folk ville förstå hans handlande med dem och ta emot hans undervisning, skulle de finna en rak stig att gå på och ett ljus som skulle leda dem genom mörker och missmod. VFF2 287.2

Felande sjundedagsadventister blir inte varnade och tillrättavisade därför att deras ,liv är mer klandervärda än andra bekännande kristnas liv, inte heller därför att deras föredöme eller handlingar är värre än de adventisters som inte lyder Guds lag, utan därför att de har ett stort ljus och genom sin bekännelse blivit Guds särskilda, utvalda folk som har hans lag skriven i sina hjärtan. De visar sin lojalitet mot himmelens Gud genom att visa lydnad för hans rikes lagar. De är Guds representanter på jorden. Vilken synd som helst i deras liv skiljer dem från Gud och på ett särskilt sätt vanärar den hans namn, genom att ge hans heliga lags motståndare tillfälle att förebrå hans sak och hans folk, dem som han har kallat “ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk” (1 Petr. 2: 9), de som skulle förkunna hans lov och som han har kallat; ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. VFF2 287.3

Herren leder och tillrättavisar det folk, som bekänner sig helga hans lag. Han påvisar deras synder och döljer inte deras orättfärdighet, för han vill skilja all synd och ondska från dem, så att deras helgelse kan fullkomnas i ‘hans fruktan. Gud förebrår, klandrar och tillrättavisar dem, så att de skall bli renade, helgade, upphöjda och slutligen få stå inför hans tron. VFF2 288.1

Jag har sett igenom Vittnesbörden som getts till dem som helgar sabbaten och jag är förvånad över Guds nåd och omsorg om sitt folk, i det att han gett dem så många varningar, pekat ut faror och visat dem den upphöjda ställning som han önskar se dem inta. Om de förblev i hans kärlek och skilde sig från världen, .skulle hans särskilda välsignelse vila över dem och hans ljus omge dem. Deras inflytande i det godas tjänst skulle märkas inom varje gren av vårt verk och inom varje del av evangelii fält. Men om de sviker samarbetet med Gud, om de fortsätter att känna så litet för verkets stora betydelse som de tidigare gjort, kommer deras inflytande och föredöme att visa sig vara en förbannelse. De kommer att göra skada och endast skada. Dyrbara människors blod kommer att finnas på deras klädnad. Varnande vittnesbörd har upprepats. Jag frågar: Vem har aktat på dem? Vem har varit ivrig att bekänna sina synder och sin avgudadyrkan och allvarligt strävat att nå det höga mål Gud satt oss före i Jesus Kristus? Jag har ängsligt väntat och hoppats att Gud skulle utgjuta sin Ande över några och använda dem som rättfärdighetens instrument för att väcka och reformera hans församling. Jag har varit nära förtvivlan när jag sett, hur det år efter år blivit ett allt större avsteg från den enkelhet som Gud visat mig skulle utmärka hans efterföljare. Det har blivit mindre och mindre intresse och hängivenhet för Guds sak. Jag frågar: På vad sätt har de som säger sig ha förtroende för Vittnesbörden sökt leva upp till det ljus som getts i dem? På vilket område har de följt varningarna? På vad sätt har de praktiserat den undervisning de fått? VFF2 288.2