Vägledning För Församlingen II.

“Ondskans andemakter i himlarymderna”

När människor kommer under Satans fördärvbringande makt, är det nästan omöjligt att rädda dem ur denna fruktansvärda snara och få dem till att åter tänka rena tankar och klart förstå Guds krav. Synden har för deras förmörkade sinnen blivit helgad genom predikanten, och man ser den aldrig mer så avskyvärd som den var i skenet av Guds ljus. Då människornas moral försvagats blir deras omdömesförmåga försämrad och de bedömer synd som rättfärdighet och rättfärdighet som synd. Genom att förena sig med dessa, vars böjelser och vanor inte är upphöjda och rena, blir man lik dem och godtar, nästan omedvetet, deras smak och principer. VFF2 35.2

Om man föredrar att umgås med en människa med orent sinne och tygellösa vanor framför en som är ärbar och ren, är det ett säkert bevis på att smak och böjelser överensstämmer, att man står på ett lågt moraliskt plan. Men dessa bedragna, förblindade människor kallar det för en andens höga och heliga släktskap, en andlig harmoni. Men aposteln kallar det “ondskans andemakter i himlarymderna” (Ef. 6: 12) mot vilka vi skall föra en energisk kamp. VFF2 35.3

När bedragaren börjar sitt förförelseverk finner han alltid olikheter i smak och vanor, men genom låtsat anspråk på guds fruktan vinner han förtroende, och därefter visar sig hans illistiga och förförande makt i hans sätt att genomföra sina bedrägerier. Genom att umgås med människor av detta farliga slag, blir kvinnor vana att inandas orenhetens atmosfär och får nästan omärkligt ,samma anda. De förlorar sin identitet, de blir skuggor av sin förförare. VFF2 35.4

Män som bekänner sig ha nytt ljus och gör anspråk på att vara reformatorer, kommer att ha stort inflytande över en särskild klass, som är övertygad om den villfarelse som råder i nutiden och som inte är nöjd med tillståndet i församlingen. Dessa önskar uppriktigt se en förändring till det bättre, att man kommer upp på högre grund. Om Herrens trogna tjänare framställde sanningen ren och oförfalskad för dessa människor, skulle de ta emot den och rena sig genom lydnad för den. Men Satan, listig såsom alltid, spårar upp dessa sökande människor. Någon som bekänner sig vara reformator kommer till dem, såsom Satan kom till Jesus, förklädd till en ljusets ängel, och drar dem allt längre bort från den rätta vägen. VFF2 36.1

Den olycka och förnedring ‘som följer av tygellöshet kan inte beräknas. Världen förorenas av sina inbyggare. De har nästan fyllt orättfärdighetens mått. Men det som orsakar mänsklighetens tyngsta straff är ogudaktighet under sken av gudaktighet. Världens Återlösare avvisade aldrig sann ånger, hur stor än skulden var, men han brännmärkte fariséer och skrymtare. Det är större hopp för en som syndar öppet än för dessa... VFF2 36.2