Vägledning För Församlingen II.

Satans tjänare

Satan använder människor som sina tjänare för att upphöja synden och göra den tilldragande. Dessa uppfostrar han troget att framställa synden i falsk dager, så att han lättare skall kunna förföra människorna och beröva Kristus hans härlighet. Satan är Guds och människors stora fiende. Han förvandlar sig själv genom sina tjänare till ljusets ängel. I Bibeln kallas han för förstörare, brödernas åklagare, bedragare, lögnare, plågoande och mördare. Satan har många i sin tjänst, men han är mest framgångsrik när han kan använda bekännande kristna i sitt verk. Ju större deras inflytande, ju mer upphöjd deras ställning, ju mer kännedom de har om Gud och hans tjänst, desto mer framgångsrikt kan han använda dem. Var och en som förleder till synd är hans redskap. . . VFF2 33.1

Allt eftersom vi närmar oss slutet på jordens historia, tätnar farorna omkring oss. Att enbart bekänna sig vara kristen räcker inte. Det måste finnas en levande förbindelse med Gud, så att vi har andlig klarsyn att upptäcka det onda, vilket på det mest förföriska och hemliga sätt smyger sig in i vår mitt genom dem som bekänner sig till vår tro. VFF2 33.2

De största synderna gör de som bekänner sig vara helgade och påstår att de inte kan synda. Ändå syndar många av dessa dagligen och är fördärvade i både hjärta och liv. De är själv tillräckliga och självrättfärdiga, de har sin egen måttstock för rättfärdighet men misslyckas totalt att leva upp till Bibelns krav. Trots sina egna höga krav är de främlingar för löftets förbund. Det är en stor nåd av Gud att han har tålamod med deras förvändhet och inte hugger ner dem likt träd som utsuger marken, utan fortfarande ger dem möjlighet till förlåtelse. De förlitar sig ständigt på Guds tålamod och missbrukar hans nåd. VFF2 33.3

Den som i sin orättfärdighet håller fast vid sanningen och förklarar sig tro på den, men ändå dagligen skadar den med ett liv som motsäger den, överlämnar sig själv åt Satans tjänst och leder andra till undergång. Denna klass står i förbindelse med de fallna änglarna och får hjälp av dem att kontrollera sinnena. VFF2 34.1

Den människa som behärskas av Satans förtrollande makt glömmer Gud, och människor med förvända avsikter upphöjes tillskyarna. Hemlig tygellöshet utövas som en dygd av dessa vilseledda människor. Det är som en sorts trollkraft. Man kan ställa samma fråga ‘Som aposteln riktade till galaterna: “Vem har så dårat eder, I som dock haven fått: Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?” (Gal. 3: 1.) Irrläror och självsvåld utövar ofta en förtrollande kraft. Sinnet är så förmörkat att det inte kan ‘se klart, och en illusion leder det ständigt bort från renheten. Den andliga klarsynen fördunklas, och människor med hittills ofördärvad moral blir förvirrade på grund av det bedrägliga sofisterier hos dessa Satans redskap, som kallar sig ljusets budbärare. Der är detta bedrägeri som ger dem makt. VFF2 34.2

Skulle de uppträda djärvt och gå öppet fram skulle de avvisas utan ett ögonblicks tvekan. Men nu arbetar de först påatt vinna sympati och förtroende såsom heliga, självförsakande Guds barn. Som hans särskilda sändebud börjar de sedan skickligt dra människor bort från rättskaffenhetens väg genom att upphäva Guds lag. VFF2 34.3

När predikanter på detta sätt drar nytta av människors förtroende och så leder dem till undergång, gör de sig skyldiga till större brott än syndare i allmänhet på grund av sin högre ställning och bekännelse. På Guds stora dag, när himmelens böcker öppnas, skall det visa sig, att dessa innehåller namn på många predikanter, som gjorde anspråk på renhet i hjärta och liv och som bekände sig vara anförtrodda Kristi evangelium, men som utnyttjade sin ställning till att locka människor att överträda Guds lag. VFF2 35.1