Vägledning För Församlingen II.

Var sällskapliga med en viss avsikt

Återigen vädjar jag till er angående nödvändigheten av renhet i varje tanke, ord och handling. Vi skall personligen avlägga räkenskap inför Gud. Vi har ett personligt uppdrag som ingen kan utföra i vårt ställe. Det är att göra världen bättre genom föreskrifter, personlig strävan och genom vårt föredöme. Vi skulle inte uppöva sällskaplighet bara för nöjes skull utan med en viss avsikt. Vi skall rädda människor. Närma dig dem med allvarligt menat personligt intresse. Öppna dina dörrar för unga människor som frestas. Det onda lockar dem från alla sidor. Försök att få dem intresserade och hjälp dem med att rätta till sina felsteg. Låt dem få komma in i ditt hem, inbjud dem att vara med vid familjeandakten. Tusentals behöver sådan hjälp. Varje träd i Satans lustgård är fullt med lockande, giftiga frukter och var och en som äter av dem drabbas av olycka. Vi måste komma ihåg, att Gud önskar att VI skall göra vägen till himmelen tydlig, ljus och inbjudande, så att vi kan få människor med oss undan Satans fördärvliga lockelser. VFF2 250.1

Gud har gett oss ett ädelt uppdrag! Vi är aspiranter på ett kommande liv. Det är en alltför allvarlig tid för oss att vara sorglösa eller ge oss ut i det ovissa. Vårt umgänge med varandra skulle utmärkas av lugn och av ett kristligt sinnelag. Våra samtal skulle röra sig om de himmelska tingen. “Men därunder hava också de som frukta Herren talat med varandra; och Herren har aktat på dem och hört dem, och en minnesbok har blivit skriven inför hans ansikte till åminnelse av dessa som frukta Herren och tänka på hans namn. Och dessa, säger Herren Sebaot, skall jag hava såsom min egendom på den dag då jag utför mitt verk; och jag skall skon; dem, såsom en fader skonar sin son som tjänar honom.” (Mal. 3: 16, 17.) VFF2 250.2

Vad är mera värt att fängsla sinnet än frälsningsplanen? Det är ett outtömligt ämne. Jesu kärlek, frälsningen erbjuden den fallna människan genom hans oändliga kärlek, den frälsande .sanningen för de sista dagarna, Kristi nåd - allt detta är ämnen som upplivar och låter de renhjärtade uppleva den glädje som lärjungarna kände när Jesus kom till dem och vandrade med dem på vägen till Emmaus. Den som har Kristus som centrum för sina känslor och sin tillgivenhet, älskar denna heliga gemenskap och hämtar gudomlig kraft från den. Men den som inte uppskattar detta slags samtal utan tycker bäst om att prata sentimentalt nonsens, har vandrat bort från Gud och känner ingen längtan efter höga och ädla ting. Det sinnliga och jordiska tolkas av sådana såsom något himmelskt. Lättsinniga samtal med en bismak av besvikelse över bristande mänsklig förståelse och uppskattning, springer fram ur kärlekskrank sentimentalitet, och varken ungdom eller gråhårsmän går säkra. När Guds sanning såsom en förblivande princip bor i hjärtat, blir den som en levande källa. Om man försöker att täppa till dess flöden bryter de fram på någon annan plats, källan är där och dess strömmar kan inte hejdas. Sanningen i hjärtat är livets källsprhg. Den vederkvicker den trötte, och den håller tillbaka onda tankar och yttranden. VFF2 251.1

Händer det inte tillräckligt mycket ont omkring oss, för att vi skall se farorna på våt väg? Överallt finner man mänskliga vrak, försummade familjealtaren, brutna familjeband. Det förekommer en ovanlig frigjordhet från principer, en sänkning av den moraliska standarden. De synder som orsakade att Gud sände den stora floden över jorden och förstörde Sodom i eld ökar allt mer och mer. Vi närmar oss tidens slut. Gud har länge haft fördrag med mänsklighetens fördärv, men dess straffdomar är inte desto mindre bestämda. Måtte alla som bekänner sig vara världens ljus, ta avstånd fån all orättfärdighet. Vi ser samma anda av motstånd mot Sanningen åda i våra dagar som på Kristi tid. De som upphäver Guds lag och inte kan finna argument för detta i Bibeln sprider falska rykten för att fläcka och smutskasta arbetarna. Så gjorde de med världens Återlösare, och så skall de göra med hans efterföljare. Rykten som saknar all grund, påstås vara sanna. VFF2 251.2