Vägledning För Församlingen II.

Män med oförvitligt anséende

Den moraliska standarden är inte ‘så hög som den skulle vara bland Guds folk. Många som bekänner sig hålla Guds bud och försvara dem, bryter dem. Frestelserna kommer på ett sådant sätt att de frestade menar sig ha en ursäkt för att de överträder buden. De som reser ut till missionsfälten borde vara människor som vandrar med Gud och talar med Gud. De som står i talar stolen som förkunnare, skulle vara människor med oförvitligt anséende. Deras liv skulle vara felfritt, höjt över allting som inte är fullkomlig renhet. Sätt inte ditt anséende i fara genom att följa frestelsens väg. VFF2 248.2

Om en kvinna håller din hand onödigt länge, dra kvickt tillbaka den och rädda henne från att begå synd. Om hon visar otillbörlig tillgivenhet och klagar över att hennes make inte älskar henne eller förstår henne, försök inte att ersätta denna brist. Din enda räddning i ett sådant fall är att behålla din sympati för dig själv. Det finns otaliga sådana fall. VFF2 248.3

Visa sådana människor till Honom som bar vara bördor och som är den ende sanne rådgivaren. Om hon valt Jesus som sitt sällskap, skall han ge henne nåd och kraft att uthärda försummelsen utan att knota. Under tiden skulle hon göra allt som står i hennes makt att binda sin make vid sig, genom absolut trohet mot honom och genom att troget söka göra deras hem så trevligt och tilldragande som möjligt. Om alla hennes ansträngningar är förgäves och inte blir uppskattade, får hon dock förståelse och hjälp av sin Frälsare. Han vill lätta hennes bördor och trösta henne i besvikelsen. Hon visar misstroende för Jesus, när hon räcker ut handen efter mänsklig hjälp för att fylla den plats som Kristus är redo att fylla. VFF2 249.1

Hennes missnöje är synd mot Gud. Hon gjorde väl i att rannsaka sitt eget hjärta för att se, om inte synden ligger på lur där. Det hjärta som söker mänsklig sympati och tar emot forbjuden uppmärksamhet, är inte rent och felfritt inför Gud. VFF2 249.2

Bibeln ger oss många slående illustrationer av ondskefulla kvinnors starka inflytande. När Bileam kallades att förbanna Israel tilläts han inte att göra det, för Herren sade att “ofärd är icke att skåda i Jakob och olycka är icke att se i Israel”. (4 Mos. 23: 21.) Men Bileam som redan gett efter för frestelsen blev helt och fullt Satans verktyg. Han beslöt att indirekt utföra det som inte tillåtits honom att göra direkt. Han lade med ens en snara, i vilken Israels män skulle bli fångade av de vackra moabitiska kvinnorna, som skulle få dem att överträda Guds lag. Denna synd fanns bland dem, och Guds välsignelse kunde inte vila över dem. Deras stridskrafter försvagades i hög grad, och deras fiende fruktade inte längre for deras makt, emedan härskarornas Herre inte längre var med deras arméer. VFF2 249.3

Detta är nedtecknat till en varning för Guds folk, som lever i de sista dagarna. Om de söker rättfärdighet och sann helgelse, och om de helgar alla Guds bud, skall inte Satan och hans tjänare tillåtas övervinna dem. Allt motstånd från deras bittraste fiende visar sig då maktlöst, när det gäller att förstöra och rycka upp plantorna i Guds egen vingård. Satan förstår vad Bileam lärde genom bitter erfarenhet, nämligen att ingen trolldom kan utövas mot Jakob och ingen spådom när det gäller Israel, därför att orättfärdighet inte finns hos dem. Därför kommer han alltid att använda sin makt och sitt inflytande för att splittra deras enighet och befläcka deras rena karaktärer. Han lägger sina snaror på tusende sätt för att försvaga deras makt, när det gäller det goda. VFF2 249.4