Vägledning För Församlingen II.

Avsky minsta antydan till vad ont är

Efter 1844 smög sig fanatism in i adventisternas led. Gud sände oss varnande budskap om att stå emot det onda. En del män och kvinnor var alltför förtroliga med varandra. Jag framhöll för dem att vi skulle leva upp till evangeliets höga och heliga måttstock’ och vara rena i ord och handling, för att vinna Guds bifall och stå fram “utan fläck och skrynka och annat sådant.. Gud gav många allvarliga varningar till dessa vilkas tankar var orena, under det att de påstod sig vara särskilt gynnade av Gud. Men de budskap’ Gud sände dem förkastades. De vände sig mot mig och sade: “Talar Gud bara till dig och inte till oss? De ändrade inte sitt sätt att vara, och Herren tillät dem att fortsätta, tills orenhet ‘var det utmärkande för deras liv. VFF2 242.3

Faran är inte över för oss nu. Var och en som förkunnar det sista varningsbudskapet skall bli svårt frestad att såå in på en sådan väg i livet, att han förnekar sin tro. På grund av de karaktärsfel som finns hos förkunnarna är det Satans utstuderade plan att göra dem svaga i bön, svaga i kraft, svaga i sitt inflytande. Såsom Guds medarbetare måste vi i vårt umgänge vara förenade i strävan att avsky och fördöma allt som bär den minsta antydan av vad ont är. Vår tro är helig. Vår uppgift är att försvara Guds lags ära, och inte att i något avseende leda någon till att i tanke eller handling missrepresentera Gud. VFF2 243.1

Vi har höga principer. Vi måste tro och undervisa om sanningen såsom den är uppenbarad i Jesus Kristus. Hjärtats helighet skyddar oss från orena handlingar. Om någon som påstår sig förkunna evangelium ofta uppsöker unga, ja, även gifta kvinnors sällskap, lägger sin hand förtroligt på dem och samtalar med dem i en familjär ton, var rädd ,för en sådan! Sanningens rena principer finns inte hos honom. Sådana män är inte i Kristus, och Kristus är inte i dem. De behöver en allt förvandlande omvändelse, innan Gud kan godta deras arbete. Den sanning som är av himmelskt ursprung, degraderar inte dess mottagare och leder honom aldrig till opassande förtroligt umgänge. Sanningen helgar tvärtom den kristne, förfinar hans smak, höjer och förädlar honom och for honom nära Jesus. Den leder honom till att lyda. Paulus’ uppmaning att avhålla sig från allt vad ont är, så att “icke det goda, . . . blir utsatt för smädelse”. VFF2 243.2

Detta är något som vi måste ge noga akt på. Vi måste skydda oss mot vår tids synder och förfall. Vi måste ta avstånd från allt, som har en smak av otillbörlig förtrolighet. Gud fördömer det. Det är förbjuden mark, på vilken det är farligt att sätta sina fötter. Alla våra ord och handlingar skulle syfta till att höja, förfina och stärka våra karaktärer. Tanklöshet i sådana fall är synd. Aposteln Paulus uppmanade Timoteus att visa iver och grundlighet i sin tjänst för Gud, och han vädjade till honom att meditera över ting som är rena och upphöjda, så att hans föredöme skulle bli uppenbart för alla. Samma råd behöver i hög grad vår tids unga män. Eftertänksam besinning är nödvändig. Om människor endast ville tänka mera och handla mindre impulsivt, ‘Skulle de ha mycket större framgång i sitt arbete. Vi behandlar ämnen av oändlig betydelse, och vi kan inte tillåta att våra karaktärssvagheter vävs in i vårt arbete. Vi önskar representera Guds karaktär. VFF2 243.3