Vägledning För Församlingen II.

“Avhåll er från allt ont”

Jag känner mig manad att vända mig till dem som förkunnar det sista varningsbudskapet till världen. Om de som de verkar för, ser och tar emot adventbudskapet beror i hög grad på den enskilde förkunnaren. Guds befallning är: “Renen eder, I som bären Herrens kärl.” (Jes. 52: 11.) Och Paulus förmanar Timoteus: “Hav akt på dig själv och på din undervisning.” (1 Tim. 4: 16.) Verket måste ta sin början hos förkunnaren. Han måste vara förenad med Kristus såsom grenen med vinträdet. Jesus sade: “Jag är vinträdet, I ären grenarna.” (Joh. 15: 5.) Här framställs den mest tänkbara intima förening. Inympa den bladlösa kvisten i den blommande vinstocken, och den blir en levande gren som suger sav och näring från vinträdet. Med fiber efter fiber klänger sig den späda telningen fast, till dess den knoppas, blommar och bär frukt. Den torra grenen är en bild av syndaren. När människan förenas med Kristus, förenas människa med människa, det svaga och förgängliga med det heliga och oförgängliga och hon blir ett med Kristus. VFF2 241.1

“Mig förutan kunnen I intet göra”, säger Kristus. Är vi, som påstår oss vara Kristi medarbetare, förenade med honom? Förblir vi i Kristus och är vi ett med honom? Budskapet vi förkunnar skall gå ut till hela världen. Herren kräver inte att någon skall gå ut med budskapet utan att först ha fått nåd och kraft att framställa det i enlighet med dess betydelse. Den stora fråga som gäller oss idag är: Frambär vi evangelium och dess allvarliga budskap så att dess vikt och betydelse klart framstår? Gud vill samverka med förkunnarna om de helt förtröstar på Kristus, Han menade aldrig att hans sändebud skulle arbeta utan hans nåd och i avsaknad av hans kraft. VFF2 241.2

Kristus har kallat oss ut ur världen till att vara ett utvalt och heligt folk. Han “har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.” (Tit. 2: 14.) Guds arbetare skulle vara bönemänniskor. De skulle ivrigt studera Bibeln, hungra och törsta efter rättfärdighet, så att de kunde vara till ljus och kraft för andra. Han fordrar att vi skall tillbedja honom i ande och sanning, i helig skrud. VFF2 242.1

Psalmisten skriver: “Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta,. så skulle Herren icke höra mig.” (Ps. 66: 18.) Som kristna måste vi ge akt på hur vi vandrar. Om psalmistens böner inte kunde bli hörda, om han hade orätt i sitt’ hjärta, hur kan människors böner bli hörda nu, om orätt finns hos dem? VFF2 242.2