Vägledning För Församlingen II.

Vi behöver män som liknar Kaleb

Vad vi nu behöver är män lika Kaleb, män som är trogna och sanna. Lättja är det utmärkande draget hos alltför många idag. De skakar av sig oket, just när de som bäst borde använda alla sina krafter. Herrens tjänare - “Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.” (Ef. 5:14.) Era gärningar är så påverkade av det egna jaget, att ni glömmer Kristus. En del av er är bortskämda och vana vid smicker. Liksom på Noas dagar är det för mycket ätande och drickande, planterande och byggande. Världen har stulit energi från Kristi tjänare. Syskon, om ni vill att de icketroende skall uppskatta er tro, visa er då heder värda med gärningar som motsvarar er bekännelse. Genom nära förening med Gud och en strikt lydnad för Bibelns sanning, trots svårigheter och ett hårt tryck fån världen, kan ni måhända ingjuta sanningens anda i era barns hjärtan, så att de blir villiga att som redskap i Guds händer samarbeta med er för det goda. VFF2 29.2

Många blir odugliga för arbetet både fysiskt och psykiskt på grund av att de äter för mycket och tillfredsställer sina lustar. De köttsliga begärelserna stärks, medan den moraliska och andliga naturen försvagas. Vad skall himmelens böcker uppenbara om deras liv när de’ står inför den vita tronen? Då skall de se vad som kunde ha utförts, om de inte hade försvagat de krafter som Gud gett dem. De skall då och så inse till vilka höjder av intellektuell storhet de skulle ha nått, om de gett Gud an den fysiska och själsliga styrka som han betrott dem med. I sin ångers bittra smärta kommer de att onska att de kunde få leva om sitt liv igen. VFF2 30.1

Jag vädjar till dem som bekänner sig vara ljusbärare, föredömen för Guds församling, att skilja sig från an orättfärdighet. Använd väl den korta tid ni ännu har. Har ni det fasta grepp om Gud, den helgelse till hans tjänst som gör att en tro inte sviktar inför svår förföljelse? Endast Guds djupa karlek kan bevara själen i de prövningar som ligger framför oss. VFF2 30.2

Självförsakelse och kors är vår lott. Vill vi acceptera den? Ingen av oss får tro att vi helt plötsligt i den sista stora prövningen skall få en självförsakande anda; Nej, denna anda måste i sanning vara en del av vår dagliga erfarenhet och en gjutas i våra barns sinne och hjärta, både genom undervisning och föredöme. Mödrarna i Israel är kanske inte själva kampar, men de kan fostra kämpar som tar på sig hela vapenrustningen och manligt strider i Herrens arme. VFF2 30.3