Den stora striden

En skugga av framtiden

Frälsarens profetia om straffet över Jerusalem kommer att få en ny uppfyllelse. Den fruktansvärda förstörelsen av Jerusalem var bara en svag skugga av vad som kommer. I det öde som drabbade den utvalda staden, kan vi se straffet över den värld som har förkastat Guds nåd och trampat hans lag under sina fötter. Historien om de mänskliga lidanden som världen har varit vittne till under många århundraden av brott och synd, är i sanning dyster. Resultaten av att förkasta himmelens auktoritet har varit fruktansvärda och tragiskt beklämmande. Men en ännu mörkare scen presenteras i uppenbarelsen om framtiden. Berättelsen om det förgångna, den ändlösa raden av uppror, konflikter och revolutioner, “stridslarmet och manteln som sölades i blod”, (Jes. 9: 5) vad är den i kontrast med de fruktansvärda scener som skall inträffa de dag, då Guds Andes återhållande makt helt skall dras bort ifrån de förtappade. Då kommer ingenting längre att avvärja följderna av mänskliga drifter och satanisk vrede. Då kommer världen att såsom aldrig tidigare få se resultaten av Satans herravälde. DSS 35.2

Men vid den tiden kommer, på samma sätt som fallet var vid Jerusalems undergång, Guds folk att bli befriat, var och en som visar sig vara skriven bland de levande. (Jes. 4:3.) Kristus har sagt att han skall komma för andra gången för att hämta sina trogna. “Då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se Människosonen komma på himmelens skyar med stor makt och härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.” — Matt. 24: 30, 31. Då kommer de som inte varit lydiga mot hans evangelium att förtäras av hans muns anda och bli tillintetgjorda av hans tillkommelses härlighet. (2 Tess. 2: 8.) Liksom det forna Israel kommer de ogudaktiga att ödelägga sig själva. De drabbas av sina egna missgärningar. Genom ett liv i synd har de ställt sig själva utom räckhåll för Gud. Deras natur har blivit så fördärvad av det onda, att uppenbarelsen av hans härlighet kommer att för dem bli en förtärande eld. DSS 36.1

Människor bör se till att de inte ringaktar den undervisning som ges dem i Kristi ord. Som han varnade sina lärjungar om Jerusalems förstöring och gav dem ett tecken på den förestående katastrofen, så att de kunde fly undan, så har han varnat världen för den slutliga ödeläggelsens dag. Han har gett dem tecken, så att de kan veta när den närmar sig. Alla som vill, kan fly undan den kommande vreden. Jesus säger: “Tecken skola ske i solen och i månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken.” — Luk. 21: 25; Matt. 24: 29; Mark. 13: 24-16; Upp. 6: 12-17. De som ger akt på dessa varningar om hans ankomst skall “veta att han är nära och står för dörren”. (Matt. 24: 33.) “Vaken!” är hans förmanande ord. (Mark. 13: 35.) De som ger akt på varningen skall inte lämnas i mörkret så att den dagen kommer oväntat över dem, men för dem som inte vakar kommer Herrens dag “som en tjuv om natten”. (1 Tess. 5: 2-5.) DSS 36.2

Världen är lika ovillig att godta budskapet för denna tid som judarna var ett ta emot Frälsarens varning i fråga om Jerusalem. Livet har sin invanda gång. Människorna är upptagna av nöjeslivet, det dagliga arbetet, penningjakten. Ledande män på det religiösa området berömmer världens framsteg och upplysning. Folken invaggas i en falsk säkerhetskänsla. Men liksom tjuven vid midnattstid smyger sig in i det obevakade huset, kommer plötsligt fördärv över de likgiltiga och motsträviga “och de skola förvisso icke kunna fly undan”. (1 Tess. 5: 3.) DSS 37.1